Romarbrevets andra kapitel är ett utmanande kapitel. Aposteln öppnar upp budskapet att alla människor är syndare. Vi läser:
"Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt.
Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak?
Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse?"
Guds godhet, hans mildhet och hans tålamod. Det som vi ser och möter i Guds Son, i Jesus Kristus vill föra oss till omvändelse.
Jag är en syndare. Enligt Guds ord är jag dödsdömd. Vad gör Gud med de dödsdömda. Jag tror inte att man känner till gamle Edwards sång här i Bryssel. Men sången är dyrbar:
"Mildaste Jesus, min salighetsklippa, jag din förtjänst mig tillägnar som min. Dig vare lov, jag min otro fått slippa, jag står inskriven i himlen som din! Hellre förnekar du dig och din Fader, än att jag nånsin utstruken kan bli. Därför med glädje och fröjd jag nu sjunger: Snaran är sönder och fågeln är fri!"
Dömd av Guds ord och förd till Kristus Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar