"Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen."
I Romarbrevet 5 läser vi om hur Gud bevisar sin kärlek till oss. Kristus dog i vårt ställe.
När vredesdomen går över jorden är vi frälsta från den för Jesu skull.
Om Babylon läser vi däremot hur hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.
I Babylon läggs synd på synd. Man förkastar Jesu ord om omvändelse. Därigenom förkastar man Kristus. Till syndens väsen hör ett uppror mot Gud. Man vill bli som Gud.
I en intervju med ärkebiskopen för några dagar sedan kunde vi läsa hur det är tänkt med den nya synen på äktenskapet. Nedan frågan och svaret från ärkebiskopens fb-sida:
"Miten rippikoulussa opetettaisiin, jos avioliittokäsityksiä olisi kaksi?
– Kaikissa rippikoulussa pappi voisi opettaa, kuten itse ajattelee ja pappina toimii. Mutta olisi kerrottava myös se toinen näkemys. Tarpeeton polemisointi toista näkemystä vastaan ei käy, kuten ei myöskään toisesta vaikeneminen."
Kan det bli tydligare hur man ställer sig över Gud och vill så tvivel i oskyldiga ungdomar om Guds goda vilja med sin skapelse.
När prästerna undervisar enligt ärkebiskopens mall ler den gamle ormen. Skulle Guds tjänare kunna undervisa så?
Nej, det går inte. Synd är synd och nåd är nåd. Guds frälsning däremot räcker för den som sig ångrar och tror. I psalmen sjunger vi: "Se, tiden är fullbordad, för Herren Krist ge rum, gör bättring ifrån synden, tro evangelium! Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar