Vid nådens tron

 "Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. 

Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.

Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. 

Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid." (Hebreerbrevet 4)

Hebreerbrevets författare vittnar om att människan måste stå till svars inför Gud. Mätt med mänskliga mått kanske vi klarar det bättre eller sämre. 

Men bibeln däremot är tydlig med att ingen i synd fallen människa, ingen människa kan bestå inför Gud och hans helighet. Alla mänskliga vägar är stängda.

Men en gudomlig väg finns. Herren Jesus som här framställs som nådens tron. Hos honom finns barmhärtighet. Där finner människan nåd inför Gud. Hos Jesus finns hjälp i rätt tid.

Jesus sitter på nådens tron. Vi sjunger också om denna förunderliga tron: "Jesus, lyssna nu till bönen som en syndare här ber. Hör de svaga bönesuckar som ett plågat hjärta ger. Vid din fot jag dignar neder med min blick mot korsets stam. Där vid nådens tron jag beder: Fräls mig du, Guds rena Lamm!"

Vid nådens tron finns frälsning. Människan räddas. Hon befrias från syndens straff. I en annan sång sjunger vi om hur bördan lyfts av hos Jesus: "De bördor som oss plåga ger vid nådens tron vi lägger ner och stämmer upp en fröjdesång, då syns ej vägen hem så lång."