I Apostlagärningarnas första kapitel läser vi Jesu sista ord till sina lärjungar: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."
I en psalm sjunger vi "Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång."
Vi förstår att det är den Helige Andes ledning som är vår trygghet i en föränderlig värld. Ordet om Jesus skall nå ut till jordens yttersta gräns.
Så kommer det också att gå. Vad är då tryggare än att vara där ordet är? Där ordet är, där finns också Jesus.
I mina tankar har varit ett tillfälle för drygt sex år sedan när jag träffade bröderna Roland och Erling. Jag minns friden som omgärdade dem. Idag är bröderna hemma hos Jesus.
Gud gav bröderna kraften att vittna om Jesus den tid han utmätt åt dem.
(En bild från det sommarmöte där Erling predikade mycket om Jesu återkomst) Den saliga dagen är ännu framför oss. Mot den dagen har forna heliga sett fram emot. Det får vi också göra. Då tror jag att vi bättre minns uppdraget som Jesus gav..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar