"En villolärare ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv."
Så skriver aposteln till Titus. Inledningen av brevet är mäktigt: "Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att föra Guds utvalda till tro och insikt om den sanning som hör till gudsfruktan och ger hopp om evigt liv.
Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid. Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
Till Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro. Nåd och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Frälsare."
Men en villolärare skulle aposteln avvisa. Villoläraren är på fel väg. Han har lämnat Jesusvägen. Villoläraren har dömt sig själv.
Titus verkade på Kreta och den ställning han hade där kan definieras som en biskops. Titus hade mandat att ställa en villolärare till sidan.
Men hur blir det om om villoläraren t.ex. har en biskops ställning? Om denne dömer sig själv genom att avfalla från Guds ord. Om han förnekar Gud som skapare och förleder och förför genom sin verksamhet.
Samma Guds ord står ändå fast. Och Herrens broder Judas skriver om detta i sitt brev..
En kyrka i sommarskrud är vacker. Men om, när och då Herren Jesus och Guds ord inte är dess prydnad finns endast ett sken av helighet kvar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar