Herden vårdar hjorden

"Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst. Han osynlig är men till mig talar, talar stundom varning, stundom tröst. 

Det är Herden god som gick i döden, men som lever i all evighet. Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet." (ss 205)

Jesus lever i all evighet sjunger vi i sången. Därför möter han oss ännu med barmhärtighet, frid och kärlek. Ja den flödar över oss då vi förblir i Honom.

Igår hade vi en oerhört fin vårdag. Ren och vit nysnö hade täckt in all smuts och alla fallna barr och annan orenhet i skogen.

Det påminde mig om hur Jesu blod renar. Profeten Jesaja skriver: "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda. Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat."

En villolärare kallar inte synd för synd. Han håller inte fast vid Jesu och apostlarnas lära. Han tror sig äga mera visdom och kunskap i ordet än dessa. Han tror sig veta mera om människan än Skaparen.

När synden inte mera erkänns som synd kan inte människan bli fri från sin synd. En villolärare talar kärleksfullt om synden och olydnad mot Guds ord.

Redan ett tiotal år efter Jesu himmelsfärd hade olika villoläror vunnit insteg bland Guds folk. Judas såg detta. Han hade en ren kärlek till Guds folk och kände sig tvungen att skriva:

"Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 

Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. 

De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Det finns en tro som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga. Den tron kom från himlen och är ännu stadfästad i himlen.

Mot denna tro rasar gudlösa som nästlar sig in i församlingen. Där strävar de efter höga platser för att få stor möjlighet att påverka. De strider mot tron som kom från himlen.

Då de är gudlösa så känner de inte Gud. De har avfallit från Honom då de avföll från den himmelska tron. De känner inte Jesus och är inte erkända av Honom.

De förvränger Guds nåd till försvar för omoral. Därigenom förnekar de Herren Jesus. På den yttersta dagen visas de bort till den eviga elden, om Gud inte ger dem omvändelsens nåd.

Det är alltså förskräckligt att vara en villolärare, att förleda Guds utvalda. Därför står Guds sanna kyrka alltid upp emot falsk lära. Den kan inget annat. Sanning har inget gemensamt med halvsanningar och lögn.

Det är förskräckligt att förneka Herren Jesus Kristus. När människan förvanskar Guds nåd till försvar märker hon inte alltid att hon förnekar Guds nåd. 

"O Jesus, det blodet som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig!" (Psalm 352)