Uthållighet

"Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger. 

Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far." (Romarbrevet 15)

Guds ord ger uthållighet och tröst för att hoppet skall bevaras. I en sång sjunger vi: "Vår saliga förvissning, vårt fäste och vårt mod är syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod."

I en annan sång lyder orden: "Världen kan ej se här segerfanan vår. Otrons barn ej anar glädjen som vi får."

Nej, världen och den som saknar en levande tro på Jesus kan inte förstå sig på Guds barn. Därför tror man att väckelsekristna är kuvade eller trångsynta och fientligt inställda till människor som inte tror.

Sanningen är ända att den som verkligen funnit Jesus eller blivit funnen av honom ser världen med andra ögon. Hon lever i världen, men inte av världen. Guds barn har ett hopp som är levande och ger uthållighet.

I brevet till korinterna finner vi ett mäktigt vittnesbörd då Paulus skriver: " Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte ska smutskastas. 

Nej, i allt vill vi visa att vi är Guds tjänare: i stor uthållighet, i lidande, nöd och ångest, i misshandel, fångenskap och upplopp, i arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, i uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i höger och vänster hand, i ära och vanära, i vanrykte och gott rykte. 

Vi kallas villolärare men är sanningssägare, vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt."

Guds rike går ofta framåt i motvind. I svåra tider föds ofta väckelse.