"Nu vill jag leva till min Jesu ära, nu vill jag följa honom vart han går. Nu vill jag offra liv och blod och ära till honom som bort mina synder tog."
Så sjunger vi i en Sions sång. Jag tror nog att sångförfattarens vilja var god, om än vi inte förmår allt i egen kraft.
Guds ord talar om att beräkna kostnaden och Jesus säger att ingen kan vara hans lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.
Jag tänker så att det är nåd att litet få lida för Jesu skull. Men om bäste vännen överger, för att man vill leva i enlighet med Guds ord känns det inte så bra.
I samma sång, nummer 102 sjunger vi: "O du, min vän, som världens vän vill vara, se, du till sist Guds ovän bliva skall, så ta emot den nåd som ännu bjudes att du ej mister himlaglädjen all."
Dessa sånger från väckelsens början har nog ett budskap ännu i vår tid.
Himlaglädjen är nog något helt annat än den här världens skatter. Himlaglädjen ger glädje och också kraft när tron kostar något.
Hebreerbrevets författare skriver om gudsmannen Mose "Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar