Från lidande till jubel

"Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 

Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 

Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 

Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.

Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. 

Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? 

Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?"(Första Petrusbrevet 

Jesu apostel Petrus skriver om det lidande som en Jesu efterföljare kan hamna i. Men det är ett lidande som slutar i jubel.

Under en lång tid har vi i vårt land inte behövt lida för tron på Jesus. Men för många kristna är lidande för trons skull vardag.

Vi får komma ihåg att be för våra bröder och systrar som hamnar att lida för sin tros skull. Om det kommande jublet sjunger vi I en sång:

"Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn."