"Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara, i det goda land stå med palm i hand, frälst för evigt från all fara. Då jag somnat in i tro på Jesu sår, väcker han mig upp – jag segerkronan får! Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara."
Sions sånger 316 har en tid varit i mitt sinne. Den sköna melodin och orden har tilltalat mig.
Sångförfattaren talar om det goda landet, att få vara hos Jesus. När vi får vara nära Jesus har vi det gott redan här i jordiskt land.
Ibland blir vi ändå skrämda här i tiden. Den onde kan lyckas skrämma oss. Det hade också Petrus fått erfara och därför kunde han skriva. "Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden. All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit."
Djävulen vill sluka Guds barn. En sak som han inte tål är Guds barns glädje. Glädjen i Kristus väcker hans avund.
Hur gör vi då motstånd mot denne Guds folks fiende? Är det inte då vi får fly till Jesu famn? Då han får vårda oss. Då han Jesus tar bort onödig rädsla. Då han ger oss krafter att sjunga hemlandets sånger.
I mina tankar kom en berättelse från väckelsens början då Guds folk hade fått vara samlade. När man efter mötena vandrade hemåt till sina byar fylldes skogen av sång. Man tackade och prisade Gud för att man av nåd fick vara ett Guds barn.
Jag tror att ännu idag börjar hjärtat sjunga då den Helige Ande får förklara Kristus. Då vill vi sjunga om Jesus som friköpt oss. Då kan hjärtat inte vara tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar