"Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand. Om någon inte har Herren kär, skall han vara under förbannelse. Marana tha. Herren Jesu nåd vare med er. Min kärlek vare med er alla i Kristus Jesus.
(första Korinterbrevet 1:16-22)
Marana tha är ett arameiskt bönerop som betyder: "Vår Herre, kom!"
Med samma bönerop avslutas också hela bibeln: "Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom Herre Jesus! Herren Jesu nåd vare med alla."
De första kristna använde detta bönerop. Vi märker att Paulus använde det och aposteln Johannes. Den Helige Ande såg till att böneropet "kom Herre Jesus" skulle avsluta bibeln.
De första kristna trodde och förtröstade på Jesus. De hoppades på hans snara återkomst. Vi åter lever i den tiden då brudgummen dröjde och församlingen somnade. Vi har alla mer eller mindre förlorat den förtröstan på Jesus som också innehåller en glad och positiv väntan på Jesu återkomst.
Jesus förutsade att det skulle gå så här, att vi skulle somna. Men i liknelsen om de 10 jungfrurna lyfter han fram ropet i natten som väcker: "Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom!"
Jesus använder också en annan bild för att lyfta fram nödvändigheten av att hans församling vaknar och återfår den första tron. Den finner vi i Lukas 21: "Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."
Jag är övertygad om att Guds vilja är att vi idag rätar på oss och lyfter våra huvuden. Guds folks befrielse närmar sig.
När vi vet att befrielsen närmar sig kan vi leva det kristna liv vi är kallade till. Då är dagen dyrbar. Då vaknar vi och gör i ordning våra lampor.
Då fylls vi av ett himmelskt hopp och en förväntansfull glädje som hör till den kristna tron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar