En sund och tålmodig väntan

"Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat." (Hebreerbrevet 6:15)

Tron innehåller en längtan, en väntan på Guds tid för olika händelser. Trons fader Abraham väntade tåligt. Han visste att Guds löfte står fast. Guds löften kan inte svika.

Hebreerbrevets författare vädjar till Guds barn att vänta ända till slutet: "Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet." (6:11-12)

Brevförfattaren uppmanar vi som har sökt vår tillflykt till Herren att hålla fast vid det hopp vi har framför oss.

Hoppet är inte tron, men hoppet hör till tron. I det kristna livet hör hopp och tålamod ihop. Vi litar på att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.

Vi kristna har en uppgift så länge vi är här. Evangeliet skall ännu gå ut. Vi väntar tålamodigt på att den av Gud utvalda skaran skall bli fulltalig.

Gud har också gett människosläktet en uppgift som vi finner redan i paradiset i bibelns första kapitel: "Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er."

Denna samma uppmaning ges också efter syndafloden till Noa och hans söner: "Men var fruktsamma och föröka er. Väx till på jorden och föröka er på den."

Guds vilja är att det ända till den sista dagen skall födas barn bland Guds folk. Guds folk skall leva ut det liv som människan är kallad till. Släkten skall följa släktens gång tills tiden tar slut.

Så kommer den nya himlen och den jorden att befolkas av människor som fick födas hit till jorden och här vandra i tro och förtröstan på Herren Jesus..

Nog har vi en kärleksfull, god och väldig Gud som vi alltid får förtrösta på.

(Barn och unga på Jerusalems gator i oktober 2022. Skall dessa i tro få se sin Frälsare komma på Himmelens skyar?)