Brudgummen kommer!

"Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. 

De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 

Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 

Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 

Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer." (Matteus 25)

Innan kampen i Getsemane berättar Jesus om hur den kristna församlingen skall var vid tidens slut. Alla skall bli sömniga. Alla somnade likt lärjungarna i Getsemane.

Alla hade varit rena. De hade varit likt jungfrur och de hade gått ut för att möta brudgummen. De hade fått en inbjudan till bröllopet och svarat ja till kallelsen.

De hade tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Brudgummen hade kallat dem. Han hade också givit dem bröllopskläder. De hade alla fått känna glädjen över att vara frälst utav nåd.

Men av någon anledning glömde fem av dem att fylla på lampolja i sina kärl. De bar alla det kristna namnet. De hade en tro och en bekännelse då de gick ut för att möta brudgummen.

Oljan är en bild av den Helige Ande. Alla tio hade haft den Helige Ande. Aposteln skriver i brevet till korinterna: "Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni."

I Efesierbrevet kapitel 1: 11-14 läser vi: " I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 

I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas."

Som kristna har vi vårt hopp i Kristus Jesus. Jag tänker enkelt att då vi håller fast vid Jesus, vid tron på Jesus har vi också oljan. 

De första kristna höll fast vid bönen, brödsbrytelsen, bibeln och brödragemenskapen. I alla dessa möter vi Jesus. Han får mera rum i vårt hjärta och vi går inte då heller bort från Jesus i egenrättfärdighet eller i ett liv i synd och laster.

Jesus, han är vägen den enda som går till nya Jerusalems stad. På den här Jesusvägen får vi vandra.

Då får vi också glädjas när ropet en gång ljuder: "Se Brudgummen kommer! Då går vi med Jesu in till bröllopsfesten. Då börjar festen..