Hemma i himlen!

En anteckning i dagboken den 1.11.2023 (04:37):

Den andra bibelläsningen finner vi i Petrus första brev. Den texten är snart 2000 år gammal, men mycket aktuell.

Där finner vi Guds ord för de tider vi nu lever i:

" Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 

Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.

Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. 

Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig."

Tron förbyts i åskådan. Det är ett levande hopp. Gud är god. Han kallas också för Hoppets Gud.

Hoppet på Jesus, på hans ord och hans ankomst är ett levande hopp.

Gläd dig du kristen. Glädjen blir snart fullkomlig.

I natt hade jag en underlig dröm. Jag befann mig mitt i världens sönderfall. Allting rasade sönder. Folk vände sig mot varandra. Allting blev ohållbart.

Även vänner vände sig mot varandra. Men i drömmen fanns ändå ett levande hopp. Jag hörde sångens ord. Jag sjöng den i mitt inre.

Sångens ord ljöd: "Hemma i himlen, skall ingen mer gråta..

"Hemma i himlen ska ingen mer gråta, Herren ska själv torka tårarna av. Hemma i himlen ska ingen mer sörja, ingen ska dö eller läggas i grav. 

Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn.

Hemma i himlen är smärtorna borta, ingen ska lida och pinas som här. Hemma i himlen ska ingen mer klaga, fullkomlig glädje ska fylla oss där.

Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn.

Hemma i himlen ska lovsången tona, mäktig som havet när böljorna slår. Hemma i himlen blir alla ting nya, rena som Jesus kring tronen vi står. 

Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn.

Lammet är värdigt, ja, Lammet är värdigt,  du som blev slaktad och köpte mej fri! Äran och lovsången tillhör dej, Jesus, målet är du, vi hos dej ska förbli!

Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel, när alla saliga bärgats i hamn! Tänk, vilket jubel, ja, tänk vilket jubel! Lovsångens ämne blir Frälsarens namn."

Jag noterar att sången är skriven 1986. Det var en enorm skillnad mellan drömmens "profetiska" känsla av världens sönderfall och sångens glädjebudskap.

Men jag anade segersången. Jag visste att sönderfallet inte är evigt. Drömmar är drömmar, men Guds ord är evigt och sant.

Men visst får vi tro, hoppas och ana, samt tåligt bida och vänta på Jesus. Han säger ju faktiskt i sitt ord att han kommer snart.

Och i de svåra tiderna innan han kommer går han själv med. Han går vid din sida. Varför skulle vi då sörja då Jesus är med oss, hos oss och då han vill bereda sig rum i hjärtat.