Herrens broder Jakob skriver: "Stå emot djävulen, så ska han fly från er."
Martin Luther skriver: "Jag har ofta själv varit med om att djävulen velat hindra mig från bönen med dessa tankar: ”Varför vill du be? Vet du inte hur syndig du är, och hur helig Gud är?” Men genom Guds nåd har jag nu kommit till den punkten, då jag inte längre ger vika för satan då han strider mot mig.
I stället kan jag – med hjälp av den Helige Ande – driva honom tillbaka med hans egna metoder, när jag säger: ”Du vill hålla mig borta från bönen genom att peka på min syndighet. Men jag ser att den enda orsak till att jag faktiskt skulle be är just det faktum att jag är en stor syndare, som verkligen behöver Guds nåd och förlåtelse.”
Luther fortsätter: "På samma sätt ska vi tänka när vi stöter på andra frestelser, som till exempel då vi frestas till sexuell omoral, ilska eller hämndbegär. När man i frestelsens stund vill be, dyker ofta tankar som dessa upp i hjärtat: ”Du är full av onda begär. Därför varken kan eller får du be.”
Vi märker att Luther tar fasta på Jakobs ord. Begären finns i det i synd fallna människosläktet, men vi får be i tro på Guds ord och i förrvissning om att Gud har en god vilja för varje människa. För Gud är ingenting omöjligt.
Luther uppmanar oss att strida mot tankar om att vi i frestelsens stunder inte skulle kunna eller få be till Gud. Han riktigt inskärper vikten av att be när nöden är som störst "Framförallt får man inte skjuta upp bönen, till dess att frestelsen tagit slut."
Luther ger ett gott råd "När du känner att frestelsen är som starkast och då du känner att du är som mest oduglig till att be, skynda dig då in i din kammare och be med allvar vad du vill – det kan till exempel vara Fader vår. När vi åkallar Herrens namn så flyr djävulen och vi ska säkert få uppleva att frestelsen upphör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar