För några dagar sedan läste jag om hurudan en bra präst är. Och jag förundrades nog för det skrevs så här: "En som inte bekymrar sig i församlingsmedlemmarnas liv efter döden allt för mycket."
En bra präst bekymrar sig inte i församlingsmedlemmarnas liv efter döden. Åtminstone inte allt för mycket.
Hur kan man svänga det så? En bra präst borde ju ha det som den viktigaste angelägenheten var du och jag skall tillbringa Evigheten. En bra präst borde ju vittna om Jesus som är vägen till himmelen.
Människan vill välja själv och då väljer hon döden. Det är en av syndafallets följder. Men Guds vilja är att människan skall få evigt liv. Gud vill tillbringa Evigheten med dig och mig.
Vår kyrka, folkkyrkan har enorma problem. Orsaken är att man vänt och vänder Gud ryggen. Vi får faktiskt be om väckelse och förnyelse.
Jag ryser då jag tänker på en kyrka utan Gud, en kyrka som tonar ner budskapet om Jesus och insätter präster som inte predikar om Jesus.
Världen och världslig media vill ha en sådan kyrka. Men den sanna kyrkan är inte sådan. I Jesus äger den himmelrikets nycklar och helvetets portar får inte makt över den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar