Jag har lyssnat till undervisning utgående från brevet till församlingen i Laodicea. Församlingen sade sig vara rik och inte behöva någonting. I Jesu ögon var den ändå eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken.
Man behövde inte Jesus Kristus. Han var utestängd från församlingen. Han stod vid dörren och klappade på.
Kan det gå så att man tror sig leva ett kristet liv, men på något vis har man inget behov av Kristus? I Laodicea hade det gått så.
Jag behöver dig o Jesus sjunger vi i en sång. Jag tror att en bra definition på ett kristet liv är att man behöver Kristus Jesus. Man behöver honom som sina synders försonare och man följer honom, alltså Kristus.
I natt drömde jag om att jag i dagboken skrev om ett Kristet liv. Jag hade skrivit ner några rader. Jag minns inte vad det var, men jag hoppas att kärnan var Kristus Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar