På en endaste dag

Igår kväll hörde jag ett vittnesbörd om hur en ung människa kallades av Gud. På ett kristet möte kallades hon av Gud via det predikade ordet.

Gud ombesörjde att hon senare på kvällen fick komma till kristna och fick tala om den "längtan" som Gud uppväckt i hennes liv. 

Hon fick personligen höra vittnesbördet att hennes synder var förlåtna för Jesu skull. Hon fick omvändelsens nåd, eller nåd till bättring som det sades i berättelsen.

Det var en vacker berättelse om hur en människas liv och livsinriktning förändrades på några timmar. 

Vi sjunger om detta Guds verk i en Sions sång: "På en endaste dag kan förvandlingen ske hos den själ som sin Frälsare finner, som förlåtelse får och blir fri från sin synd; fyllt av tacksamhet hjärtat då brinner. Därför, lyft blicken upp ifrån jordlivets grus, upp mot ljuset från himmelens dager! Vägen dit har vår Jesus berett med sitt blod och din synd han för evigt borttager."

(Ett foto från flydde tider, från vännen Kalles fotoalbum)