"Till gyllne harpors slag den nya sången klingar ifrån evighet till evighet, men ny alltjämt. Här ljuder sången svag, men dock jag Jesus bringar mitt hjärtas hyllning med den sång jag här uppstämt."Så skrev den unge Johan Kahl för snart 300 år sedan.
I oktober fick jag lyssna till sång och harpors slag med blicken ut mot Oljeberget. Sångarna kom från många olika länder.
Om Gud så vill ordnas ett tillfälle med temat närmission och världsevangelisation på lördag. Ännu idag är det tid att föra ut budskapet om Jesus, världens frälsare.
I går kunde vi i ÖT läsa ett märkligt inlägg av en man som sökte stöd för sin otro. Jag noterade att han där ändå lyfte fram den universialistiska tanken att alla kommer till himlen.
Fastän man inte tror på Jesus och förnekar att det finns en himmel kan man söka tröst i en irrlära att alla människor blir frälsta. Det är mycket tragiskt.
Utan tro på Jesus är människans framtid verkligen dyster. Hebreerbrevets författare skriver. "Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom."
Här i tiden behöver människan vittnesbördet om att hon behagat Gud. Det vittnesbördet ger endast tron på Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar