Torka och extrem kyla

Sällan har det varit så kallt i Norden i början av december. I Helsingin Sanomat läste jag på morgonen om extrem torka i Kenia. Man minns inte att höstregnen så totalt skulle ha lyst med sin frånvaro förr. Djur och människor lider av törst och hunger.

I mina tankar kom hur Guds ord vittnar om att Gud står bakom regnet. När gudsmannen Mose beskriver himlens och jordens fortsatta historia i sin första boks andra kapitel skriver han:

"Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. Men en dimma kom upp ur jorden och vattnade hela marken."

Guds ord antyder att det inte regnade på den första jorden. Klimatet var annorlunda och Mose skriver om hur en dimma kom upp ur jorden och vattnade hela marken. En annan översättning talar om ett källflöde i jorden som vattnade marken.

Sedan när syndens mått är fullt säger Gud till den rättfärdige Noa att nu skall det regna: "Om sju dagar ska jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.” (1 Moseboken kapitel 7)

Mose beskriver dagen då regnet kommer: "Det år då Noa var sexhundra år, på sjuttonde dagen i andra månaden, bröt alla det stora djupets källor fram, himlens fönster öppnades, och det regnade över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter."

Gud använder både det stora djupets källor och kraftigt regn när han utplånar den första jorden. Guds ord antyder på flera ställen att det är människans synd som ligger bakom torka och missväxt, såväl som pest.

Vi förstår då att människan som överger Guds ord aldrig kan få klimatet i balans. Igår hörde vi i predikan hur man i skolor i Brahestad har förbjudit Gideoniternas utdelning av biblar till barnen. Vi får verkligen be om att Gud ännu i sin nåd kallar vårt folk till omvändelse och tro..