Idag firar vi annandag jul och i kyrkohandboken läser vi: "Guds frälsningsbudskap indelar människorna i mottagare och förkastare, i Kristi efterföljare och hans förföljare. Gud ger den heliga Anden som en kraftkälla åt var och en som modigt bekänner sin tro."
I Matteus 10 säger Jesus: "Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen."
Paulus skriver i Romarbrevet kapitel 10, "För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst."
Ordet lär oss att bekännelsen också är viktig. Vi lever i en värld där praxis allt mera blir att tron inte får synas i vardagen. Här om dagen hörde jag att i vissa skolor lämnar man bort den andra versen i psalmen "Nu tändas tusen juleljus". Det är ledsamt, för då lämnar man bort det som har evighetsvärde.
Psalmversen proklamerar nämligen Jesus som frälsare: "Ty över stad och land i kväll går julens glada bud att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud."
Den Helige Ande upphöjer Jesus. Anden förklarar och förhärligar Jesus som Kristus frälsaren.
I dagens text får Stefanus se Jesus stående vid Faderns högra sida, då den första martyren ledd av den Helige Ande ger sin bekännelse: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
Ledsagad av regnande stenar går Stefanus hem till Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar