Julhelgen innehåller starka kontraster. Friden, gemenskapen och glädjen byts i tomhet och ibland även vemod. Den kristna påsken däremot tar sin start i lidandet som förvandlas i seger på uppstådelsens dag. Därefter följer vandringen med den uppståndne.
Jesus delar alla dessa tillstånd med oss. Guds ord vittnar inte så mycket om de känslor som Jesus hade. Maria och Josef fick vid Jesu födelse en bekräftelse att den lilla gossen Jesus var ett speciellt barn.
Josef får redan före födelsen budskap från himmelen att han skall ge gossen namnet Jesus. Men kanske han inte till fullo anar det lidande som frälsningsuppgiften skall ge Jesus.
Frälsningen däremot är inte beroende av känslor och Jesus fullbordar försoningen i enlighet med Guds plan. Vägen till frälsningen är därefter uppenbar. Det är som vi sjunger i sången: Vi får följa den blodröda fanan.
Då förstår vi att dagarna efter jul också är givna av Guds nåd. Och allt gör han skönt efter sin tid.
Predikaren skriver: "Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar