Därför jag bära vill mitt kors

I en Sions sång sjunger vi: "Därför jag bära vill mitt kors frimodigt, ty utan det får jag ej ärans krans."

Sången fortsätter.. "Om jag för Jesu skull skall krönas blodig, vad gör väl det då evigt jag är hans."

Igår kväll hade två vänner tänt ljus på borden i bönehuset, gjort julstjärnor och kokat kaffe och glögg. När jag kom in spelade frun sions sånger på pianot, medan han ännu satte fram något i köket.

Medan jag kopplade datorn till videokanonen lyssnade jag till sången hon spelade. "Om jag för Jesu skull skall kröna blodig, vad gör det väl, då evigt jag är hans."

Visst är det en kontrast till profetens ord om den tid då ingen skall göra något ont eller förstöra något på Guds heliga berg, men vi behöver hela Guds ord. Korset först och kronan sedan.

En ungdom berättade igår om hur en äldre hade frågat om hon inte får höra något, eller ta emot kritik då hon bär ett kors runt halsen. Jag tänkte: Vi lever i ett land där korset möter motstånd.

Vi lever i ett land som avkristnas och i Anden anar vi att svåra tider väntar. Ikväll ser jag ändå fram emot att åter få styra stegen till bönehuset då vi samlas runt temat: "församlingsliv i praktiken."

Ja vad är det i praktiken att leva och vandra mot himlamålet med den korsfäste och uppståndne,  som samtidigt är den gode Herden?

Ett vet jag dock, att en dag i Guds gårdar är bättre än eljest tusen. Då må världen rasa, men när Jesus är med i båten är det gott..