"Men mitt folk ville inte höra min röst, Israel lydde mig inte. Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer. Om mitt folk bara ville höra mig, om Israel ville vandra på mina vägar!"
Orden ur den 81.psalmen, en psalm av Asaf, nådde mig, då jag under dagen i bilen satte på radion. Har då Gud ändrats och har människan ändrats sedan Asafs tid? Asaf var lovsångsledare i helgedomen under Konung Davids tid.
Gud tvingar ingen. Vilseledd av sitt hårda hjärta kan människan förkasta Gud, hans ord och hans beredda frälsning. Av orden förstår vi hur ont det gör hos Gud då människan går sin egen väg.
Under bilfärden hörde jag också om ett annat hjärtelag då en av Koras söner i psalm 84 lovsjunger sin skapare: "En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än bo i de gudlösas tält, för Herren Gud är sol och sköld, Herren ger nåd och ära. Inget gott nekar han dem som vandrar i fullkomlighet. Herre Sebaot, salig är den som förtröstar på dig."
Vilken människa kan då vandra i fullkomlighet inför Gud? Endast den som vandrar i tro på Herren Jesus..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar