Aposteln Paulus talar om en stor hemlighet, förhållandet mellan Kristus och församlingen. Kristus är huvudet för sin församling.
Till Kolosserna skriver Paulus:
"Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp.
Han vill föra fram er heliga, fläckfria och oantastliga inför honom, om ni verkligen står fasta och grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen"
När Paulus skriver till korinterna liknar han sig själv vid en far som trolovat sin dotter, församlingen, till äktenskap med Kristus, "Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, och vill föra fram en ren jungfru till honom."
Men Paulus visste att de kristnas sinnen kunde förföras och fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus.
Han visste att om någon kommer och predikar en annan Jesus än den han och hans följeslagare hade predikat, om de tar emot en annan ande eller ett annat evangelium än det de tidigare tagit emot, så accepterar de det gärna.
Människan har lätt att ta mänskliga tankar till sig och skapar sig gärna en egen avgud som ofta då är antikristlig eller antikristus.
Till galaterna skriver aposteln: "För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar