Tron är likt en fågel som sjunger medan det ännu är mörkt. Tron vet att mörkret viker. Tron ser morgonstjärnan på himlen medan jorden ännu är mörk.
Tron grundar sig på Guds ord som består när himmel och jord förgår. Det som Gud sagt det håller. Det som profeter och apostlar sagt ledda av Guds Ande håller.
Tron är som klippan och den människan som Gud ger tro, sin sons Jesu tro står stadigt i stormen när agnarna skingras för vinden.
I den första psaltarpsalmen läser vi:
"Salig är den som inte följer
de gudlösas råd,
som inte går in på syndares väg
och sitter bland föraktare,
utan har sin glädje
i Herrens undervisning
och begrundar hans ord
både dag och natt.
Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.
Sådana är inte de gudlösa,
de är som agnar
som skingras för vinden.
Därför ska inte de gudlösa
bestå vid domen,
inte syndarna
i de rättfärdigas församling.
Herren känner
de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg
leder till fördärvet."
Nog är det en förunderlig psalm, en psalm som är som klippan. En människas tankar är som agnar för vinden då de inte är förankrade vid Guds ord.
Vi lever i en tid då många rycker lös Jesus ur Guds ord. Visst finns han ändå, men när vinden sedan blåser har människan inget fäste då hon förkastat det ord som hennes frälsning vilar på.
Det är då annorlunda att finna Jesus i ordet. Då bär det hem på nåden om än vinden når orkanstyrka.
I Uppenbarelseboken läser vi:
"Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd.
Och jag såg en annan ängel som kom upp från öster med den levande Gudens sigill. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet:
"Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"
Strax innan läser vi om enorma vindar och krafter:
"Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod.
Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind.
Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser.
Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, och de sade till bergen och klipporna:
"Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"
Ja vem kan bestå? Den som genom tron är lyft upp på klippan och får stå där förankrad i Herren Jesus. Lammets vrede är domen och den yttersta domen.
Jesus säger att den som inte tror är redan dömd. Men vi tror på en allsmäktig Gud som uppenbarar sin vilja i sitt ord. Vi tror på Jesus som försonat vår synd.
Aposteln Johannes skriver.
"Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag."
Det är gott att sjunga när dagen gryr..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar