Härom dagen var jag till frisören och vi diskuterade om att lillajul och julen närmar sig. Hon berättade om en tidigare kund som sagt att vi skall fira allhelgona först.
Att fira Allhelgona! Det kändes litet märkligt, fastän det inte borde kännas så för ett Guds barn, som genom Jesus har del i det eviga livet.
Genom tron är allt så klart, men den gamla människan, den jordiska kroppen som vi har och som vi bär med oss på vägen till fullkomligheten hos Gud är inte alltid med på noterna. Tanken är inte tillräckligt snabb.
Men visst skall vi fira Alla helgons dag. Genom tron förstår vi att det är en stor dag, en dag värd att fira.
Av bibelns budskap förstår vi att även Adam inte var skapad endast för det här livet. I Guds plan fanns nog att hans jordiska kropp en dag skulle förvandlas till en himmelsk kropp.
Och nu menar jag just förvandlas. Döden är nämligen ett främmande element i Guds skapelse. Men även döden kom genom Guds ord. Dock var den en följd av synden som genom Adams fall kom in i skapelsen.
Den förvandling som Paulus talar om i Korinterbrevets 15. kapitel verkar alltså vara Guds ursprungliga plan för hur han skulle flytta människan från det här jordiska livet till det eviga livet.
En förvandling har också skett t.ex. då Gud tog Elia till sig i stormvinden utan att han behövde smaka döden. Även Hanok blev tagen till Evigheten genom förvandling och inte genom den död som blev människans lott efter syndafallet.
Men när Gud gör allting nytt, när frälsningsplanen fullbordas efter den sista Basunens ljud eller då den sista Basunen ljuder. Då skall Gud också göra döden om intet.
Nog har Guds barn en framtidsdag som i sanning är ljus och lång. Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar