I psalmboken finner en psalm:
"O Jesus, du som är barnens vän
och lovat att höra mig,
med knäppta händer i dag igen
jag kommer i bön till dig."
Det är gott att få börja dagen med bön.
"Välsigna far och välsigna mor
och syskon i älskat hem.
Och låt mig växa och snart bli stor
till glädje och hjälp för dem."
Det är också en nåd att få livsdagar. Att få lära känna Gud och den han sänt.
"Och låt mig växa uti din nåd,
så lycklig och glad som nu.
Och led mitt hjärta i råd och dåd,
att alltid jag vill som du."
Vill jag då alltid samma som Gud? I en annan sång sjunger vi "som du vill i Herre min, om jag blott får vara din. Aposteln Paulus drogs åt båda hållen. Han ville hem till Gud och skriver:
"För mig är livet Kristus och döden en vinst. Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja.
Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen.
Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron."
Vi lever i dagar då en osynlig fiende, ett litet virus smyger runt knutarna. Men vi lever också i dagar då väldiga änglaskaror tjänar Gud. De ser ständigt Guds ansikte. På hans befallning skyndar de hit och dit.
Med trons ögon kände jag den himmelska skarans närhet då jag förra söndagen satt i en bönhusbänk och hörde Guds folk sjunga.
Ja allting vilar i mäktiga händer och vi får fortsätta att be i tro på Jesus:
"Bevara hembygd och fosterland
och alla som lever där.
De svaga led med din starka hand
och alla de trötta bär.
Lys allas väg med ditt klara ljus
som aldrig kan släckas ut.
Och ge oss rum i din Faders hus
när vandringen här är slut."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar