När striden rasar hård

"Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.  

Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt."

Aposteln uppmanar Guds folk att bli starka i Herren, hans kraft är väldig. Vi ser inte den strid som ännu pågår i himlarymderna.

Men genom ordet vill Gud lyfta vår blick. Guds folk är aldrig utlämnade. Segern är vunnen på Golgata och vi har en levande frälsare.

Ja vi får lyfta blicken, för Ordet vittnar om att Herren strider för de sina. Ja Guds ord vittnar om den striden som Herren ännu för. 

Lyfter vi blicken i tro eller gör vi som Israels barn på Röda havets strand: "När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se egyptierna som kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren. 

Och de sade till Mose: ”Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad har du gjort mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten?"

Även den gången hade Gud en plan där han lät ondskan komma nära. Han skulle förhärliga sig på Farao, hans vagnar och hans ryttare.

Och Mose framför Guds ord till folket: "Mose svarade folket: ”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag ska ge er. Så som ni ser egyptierna i dag ska ni aldrig någonsin se dem igen. Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla."

Har vi svaga Guds barn någon uppgift i striden? Vi får stilla knäppa våra händer. Vi får ta till oss Andens svärd som är Guds ord.

Vi får förkunna Guds ord över en sargad värld. Och Herren för striden..