"De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt.
Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och över fiendens hela välde. Ingenting ska någonsin skada er. Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är skrivna i himlen."
I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn.
Ja, Far, så var din goda vilja. Allt har min Far överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, eller vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."
Herren hade utsett 70 andra och sänt dem framför sig till de platser dit han själv skulle komma.
De sjuttio hade blivit utrustade med Jesusnamnet. Det var och är ett förunderligt namn. I det namnet predikas nämligen tro. Därefter kommer han själv saktmodigt ridande och bereder sig en boning.
Men Jesus visste också om det motstånd som skulle komma. Han hade sett blixten eller ljungelden från Guds rikes motståndare slå ner (kanske även på de platser där de 70 verkat).
Därför lyfte han fram den verkliga glädjen, att namnet är inskrivet i himmelen. Jesusnamnet skriver genom tron in människans namn hos Gud.
Jag har funderat över vad som sedan hände med de sjuttio. En liten tid var de i Guds rikes tjänst. Förkvävde röken från den brand som den onde upptände på jorden dem.
Det vet vi inte. Men de hade sina namn skrivna i himlen. Då var det väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar