Det 20 kapitlets slut är verkligen dramatiskt. Himmel och jord måste fly för Guds ansikte. "För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem."
Av någon anledning verkar det vara så att när människan saknar en levande tro på Jesus så börjar man nästan dyrka skapelsen. Men den kan aldrig bestå inför Guds granskande ögon. För den finns det ingen plats.
Men tänk vem som kan bestå! Den som är renad i Jesu blod. Himmel och jord kan inte bestå, men ett Jesu vittne får stå vid Jesu sida och höra honom säga de ljuva orden "här är jag och barnen som Gud gett mig.'
"Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far. Därför skäms han inte för att kalla dem bröder, när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig."
Det är gott då Jesus fått skriva in namnet i Livets bok med sitt eget blod. För Jesu vänner finns en underbar framtidsdag. Alla hot, allt som kan skada visas bort från Guds ansikte.
"Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar