En av trons egenskaper är att den gör oss öppna för ordet. Vi hör gärna Guds ord. Vi tar det ofta och gärna till oss.
Men det finns människor som har det svårt med Guds ord. Ord som förmanar och vägleder kan man inte lyssna till och man drar sig undan. Man vill endast höra tröstens ord.
En ung kristen lyfte fram de här problemen. Vad kan vi då som församling göra? Vi kan alltid be och det finns kraft i bedjande händer.
Hebreerbrevets författare skriver:
"Min rättfärdige ska leva av tro. Men drar han sig undan, har min själ ingen glädje i honom.
Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar."
Det är viktigt med tillfällen där man även kan ställa frågor och uttrycka sin oro. Guds ord är det inget fel på. Som människor kan vi ändå missförstå. På samma sätt kan vi bli ensidiga i hur vi hanterar, utlägger och även lyssnar till Guds ord.
Om jag minns rätt så säger Luther ungefär så här: När vi läser eller lyssnar till Guds ord skall vi inte nöja oss med mindre än att vi finner Jesus i ordet.
Så får vi i sanning göra. En sådan bön får vi alltid ha. För när vi finner Jesus i ordet, då är vi redan i himlen. Då har vi frid med Gud. Då har vi frid med Guds ord.
Det är gott att få finna sig själv som en benådad syndare som ledd av Jesus och Guds ord närmar sig himlamålet.
En välsignad resa tillsammans med Jesus och Guds ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar