Reseminnen

Från resan där Gud visat sin godhet tar jag två speciella reseminnen med mig hem

När jag i fjol vandrade i samma trakter fascinerades jag av de kritvita kvartsstenarna som syntes i Riisitunturi nationalpark. 

I tisdags då vi åter vandrade i samma trakter fick jag syn på en lösryckt vit sten, upplyftad på en större sten invid stigen. Den var rätt tung men jag bar den några kilometer till bilen.

Invid vägen i Suomussalmi finns en skylt om ett minnesmärke över de som under fortsättningskriget dödades av fiendens partisaner. Igår hamnade vi i en längre bilkö och vände därför in för att se på minnesmärket.

Där i solens sken stod ett enkelt vackert träkors. Men det vittnade om den ondes grymhet. Partisanerna härjade tiotals kilometer bakom gränsen och dödade civila, kvinnor och barn.

Djävulen är vred. Hans vrede tilltar då han vet att hans tid är kort. Den som håller fast vid Jesus, vid Jesu nåd och vid Guds ords ledning, över dennes frälsta själ har den onde ändå ingen makt.

Den vita stenen vittnar om fri passage, om frikännande vid domen för Jesu skull. Finns det då bättre reseminnen? - en vit sten och bilden av ett tomt kors, påminnelsen om Jesu försoningsdöd och hans segerrika uppståndelse.