En vakande tro

" Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 

Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.

Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 

De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.

Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. 

Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer."

En frälsande tro är en vakande tro. Jesus uppmanar många gånger till att vaka. I liknelsen blev även de förståndiga dåsiga. Den yttersta tiden är på många sätt en svår tid. 

Alla hade somnat men lamporna lyste ännu, eller åtminstone fanns det litet olja kvar. De oförståndiga hade inte brytt sig om att ta olja med i kärlen. De var inte redo. De hade inte vakat. Jesus sade sanningen åt dem, han kände dem inte.

Jesus känner alltid de sina. Paulus skriver: "Men Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina, och: Var och en som åkallar Herrens namn ska hålla sig borta från orättfärdighet."