På båda sidor om floden

"Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd." 

Vad ser Johannes? Han ser staden med de fasta grundvalarna. Staden vars byggmästare och skapare är Gud.

Han ser det nya Jerusalem vars innebyggare vi redan är genom tron på Jesus. I Herren Jesus får vi redan nu fritt äta av livets träd och det ger i sanning läkedom för Guds folk.

Egentligen var det löven som gav läkedom. Trädet däremot ger frukt varje månad. Har vi rätt att äta av de frukterna? Får vi äta av de frukterna?

Jag tror att svaret är att Gud ger oss av de frukterna. Jesus verkar i sin stad, bland sitt folk. Bland Guds folk föds trons frukter som är till glädje för Guds folk, den högtidsskara som drar fram genom jordens riken på vandringen till det utlovade landet.

Här nere gläds vi över att vi får vandra mot samma mål, som ett folk och en skara. Där framme gläds vi över att vi där får vara tillsammans och att resan är över och målet nått.

Igår hörde jag att det längs Karhunkierros finns en regel att den som kommer sist fram till ett viloställe får den bästa viloplatsen.

Han har kämpat längst, han är tröttast och han behöver vilan mest. Så borde det också vara för en som finner nåden, tron och vilan i Herren Jesus. Den siste blir den käraste, han bereds en plats närmast Jesus.

Guds folk ser inte snett på den siste som kommer in. Det är glädje då skaran utökas. Det påminner oss om att skaran snart är fulltalig och då börjar den stora festen.

En fest runt Guds och Lammets tron. Om än du känner dig som den siste så finns det för dig en plats beredd i Guds rike.

Träd in och tag emot den plats Gud i Jesus berett för dig. Snart randas den sköna morgonen. Jesus är med dig på färden.