Martyrernas själar

"När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. 

De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?" 

Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga."

Johannes ser senare troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Han såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. 

De levde och regerade med Kristus i tusen år. I Anden kan vi ana hur ett Jesu vittnes frälsta själ regerar med Kristus. För Johannes var det säkert trosstyrkande att få se hur hans bröder apostlarna hade det gott hos Jesus.

Själv var han ensam kvar. Hans kropp var fängslad på Patmos men Anden fick se in i Guds eviga värld.

Bibeln har nog fokus på kroppens uppståndelse vid Jesu ankomst. Jag tror att det är den dagen vi får ha i vårt hjärta.

Trons vittnens vittnesbörd visar på Jesus långt efter att deras jordiska livstid tagit slut. Redan på det sättet regerar de med Kristus. Deras gärningar följer dem. Från sitt eget verk får de vila delaktiga av Kristi seger.

Nog finns det tröst i allt Gud ord..