Dess ljus är Lammet

Bibeln förliknar vid några tillfällen församlingen vid Lammets brud, eller Kristi brud.

En ängel visar också församlingen i härlighet, Lammets hustru för Johannes. Då beskriver Johannes förunderligt:

"Staden behöver inte ljus från sol eller måne, ty Guds härlighet lyser upp den, och dess ljus är Lammet."

Jesus är det nya Jerusalems ljus. Jordiska ögon kan inte se Jesus men med trons ögon ser vi honom i Guds ord. Jesus är genom sitt ord församlingens ljus och genom sitt ord, vilket också är Guds ord bereder Jesus sin väntande brud.

Den väntande bruden gläder sig över brudgummens röst. Genom ordet bereds bruden så den är redo. Ordet bereder alltid bruden, församlingen eller Guds folk för det saliga mötet.

Psalmdiktarens svar

Guds ord ger nog svar på hur människan blir rättfärdiggjord inför Gud. Visst kan vi skriva teoretiska svar, men ändå handlar det om hjärtats tro på Jesu verk.

Psalmdiktaren skriver:

1.
Den enda glädje som jag vet,
den enda frid och salighet,
den enda lycka som är till
är den som Jesus giva vill.

2.
Den enda tröst i all min nöd,
den enda hjälp mot evig död,
den enda fröjd i allt besvär,
det är att äga Jesus kär.

3.
Den enda väg att frälsning få,
det enda sätt att friden nå,
den enda rening som är god
är Jesu Kristi kors och blod.

4.
Den enda visdom som jag vet,
den endaste rättfärdighet,
den enda sanna helgelse,
den får vi med vår Frälsare.

5.
Det enda sätt att dö med frid,
den enda tröst i domens tid,
den enda trygghet inför Gud,
det är att vara Kristi brud.

Kristi brud, Lammets brud är redo. Hon kan här nere leva i trygghet och förtröstan. Hon behöver inte kunna skriva långa svar och vara orolig om svaret godkänns.

Kristi brud lever i tro och gemenskap med Gud och Gud ser henne som rättfärdig. En dag får hon som rättfärdig och rättfärdiggjord höra orden:

"Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse."

Min dröm

I natt hade jag en dröm. Det var studentskrivningar och jag skrev religion. Första frågan ljöd: - Hur blir människan rättfärdiggjord inför Gud?

I drömmen hann jag inte börja skriva. Jag noterade att på provet var det någonslags EU- standard. Till först blev jag mycket glad över frågan, men senare något osäker. Hur skulle frågan bedömas?

Nå om frågan är så ställd att hur blir människan rättfärdiggjord inför Gud måste svaret finnas i Guds ord, i Bibeln.

"I samma ögonblick som en människa kommer till tro på den syndaförlåtelse, som förvärvats av Kristus och som framräcks i evangelium blir människan genom denna tro rättfärdig gjord inför Gud"(subjektiv rättfärdiggörelse)

I Romarbrevet 3:28 står det: "Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar."

Paulus skriver i Romarbrevet att Gud ville visa sin rättfärdighet. "I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus."

I min dröm hann jag inte börja skriva. I tankarna var ändå Jesus och tron på Jesus. Där har vi nog svaret, men kanske jag borde skriva ett svar på frågan.

Idag firar vi pingst och minns hur omkring 3000 personer på en dag kom till tro när den Helige Ande uppenbarade sig och hur Petrus steg upp och predikade.

"Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala."

Babylons synd

Babylon hade blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.

"Fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin." Vi förstår att här syftas också på andlig otukt.

Hebreerbrevet ställer fram Esau som ett varnande exempel: "Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt. Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen."

Judas skriver: "I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär."Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande."

Även Guds vittnen blev slagna i den stad som andligt kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst.

I Babylon fanns en omåttlig lyx. Babylon sade i sitt hjärta att hon sitter som drottning och aldrig skall behöva känna någon sorg. Men Babylon blev dömd av Gud.

Det som var förr

"Ty det som förr var är borta." I det nya Jerusalem finns varken, sorg, gråt eller plåga. Även döden, det främmande elementet som genom synden kom in i Guds skapelse är kastad i eldsjön.

Borta är också Babylon, Guds folks fiende. "I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden."

Babylon, den som kallas för en stad har fått det som den längtade efter, en tillvaro utan Gud.

Gud finns inte mera där. Gud har tagit bort den yttre välsignelse som i nådens tid även vilade över Babylon.

Även Guds folk levde i Babylon. Men en röst från himmelen hade kallat bort Guds folk ur staden. Vad hade hänt med Babylon?

"Och jag hörde en annan röst från himlen säga: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor."

Johannes får höra att Babylons synder hade nått upp till himlen. Och nu hade tiden kommit då Gud kom ihåg hennes brott. I Babylon hade man förkastat Jesus och tvingas därför möta syndens lön.

Vi vet att Bibeln tidigare också vittnar om städer vars synder nått upp till himlen. I Moseboken läser vi "Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår. Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det."

När staden Nineve fick höra om Guds dom som efter 40 dagar skulle drabba staden trodde man Gud och omvände sig. Den staden fick förlängd nådatid och domen drabbade staden senare.

"God är Herren,
en tillflykt på nödens dag,
han känner dem
som flyr till honom.
Men med en störtflod förintar han
platsen där Nineve står,
och mörker förföljer hans fiender."

Guds tabernakel

"Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem."

I det nya Jerusalem ser Johannes Guds tabernakel mitt bland människorna. Det är en syn som säger oss mycket.

Hebreerbrevets författare förklarar vad det handlar om: "Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning."

Johannes hör också hur han som satt på tronen säger: "Se, jag gör allting nytt." Men Jesus bor hos människorna och de är hans folk.

Främlingskapet är borta, slöjan är avklädd, det ofullkomliga är fullkomligt. Visst är det underbara löften..

Rätt för apostlar och profeter

I det tredje kapitlet i Sefanjas bok står det skrivet "På den tiden skall jag föra er hem,
ja, då skall jag föra er samman."

I Sion blir det glädje:

"Jubla, du dotter Sion,
höj glädjerop, du Israel!
Var glad och fröjda dig
av hela ditt hjärta,
du dotter Jerusalem!

Herren har tagit bort straffdomarna från dig,
han har röjt din fiende ur vägen.
Herren, Israels Konung,
bor i dig.
Du skall inte längre frukta något ont."

Samma glädje finner vi senare i Bibelns sista kapitel då skökan och Babylon får sin dom: "Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt."

Det finns värme i Guds domslut. Det finns underbar förlossning i det blod som gjöts en gång.

Ibland känner vi fruktan då vi läser om Guds domar, men de är rättfärdiga och måste komma för att rättfärdigheten och glädjen till fullo skall bryta fram.

Guds domar är rätta till skillnad från människors. Gud gör inga misstag. När domarna har gått över jorden ringer bröllopsklockorna:

"Låt oss vara glada och jubla
och ge honom äran.
Ty Lammets bröllop har kommit,
och hans brud har gjort sig redo."

Att följa sitt hårda hjärta - Jeremia 23

"Jag sände inte dessa profeter,
ändå rusade de i väg.
Jag talade inte till dem,
ändå profeterade de.

Om de haft tillträde till mitt råd,
hade de förkunnat mina ord
för mitt folk
för att få dem att vända om
från sina onda vägar
och sina onda gärningar."

På profeten Jeremias tid fanns det falska profeter. De förde fram ett "eget" budskap som inte kom från Gud, men som den tidens människor gärna lyssnade till.

"Så säger Herren Sebaot:
Lyssna inte på orden från de profeter som profeterar för er,
ty de bedrar er.
Sina egna hjärtans syner talar de,
inte vad som kommer från Herrens mun.

Om och om igen säger de
till dem som föraktar mig:
" Herren har sagt:
Det skall gå er väl."
Och till var och en som följer
sitt hårda hjärta säger de:
"Ingen olycka skall drabba er."

Idag finns det också falska lärare. Ett säkert kännetecken på dem är att de kritiserar Guds ord och därifrån endast väljer det som tjänar deras syften. Falska lärare har bedragit kristna genom att komma med omtolkningar av Guds ord

Jeremia skriver att de falska profeterna förvränger Guds ord.

Att se och känna Jesus

Medan Jesus har gjort Gud känd så att vi kan se och fatta något om honom förhärligar den Helige Ande Jesus.

Tänk att den Helige Ande verkar i och genom syndiga människor. Jesus gav löftet om den Helige Ande till lärjungarna och på pingsten gick löftet i fullbordan.

Vi har ibland svårt att känna och definiera den Helige Ande för han gör inte i regel så mycket väsen om sig.

Genom tron bor Jesus och den helige Ande i hjärtat. Ändå vet vi att människans hjärta i sig självt är bedrägligt pga syndafallet. I världen talar man ändå om att man måste följa sitt hjärta "Jag måste göra vad hjärtat säger".

Paulus skriver till Filipperna "Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.

Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, ty jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig.

Ja, Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus. Och min bön är att er kärlek mer och mer skall överflöda och leda er fram till insikt och klart omdöme, så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris."

När Jesus genom den Helige Ande tar sig en boning i hjärtat kan rättfärdighetens frukter födas till Guds ära, inte till människans ära.

Emil Gustafsson skriver i sin "hjärtesång":

1. Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.

2. "Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång."

3. Mångtusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig
kan göra detsamma, ty lycklig jag far
till himlen i sällskap med dig.

4. Och när som Elia i ilande fart
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land.

5. I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör!

6. Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför fått svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har.

Guds Ande - se Gud

I Hebreerbrevet läser vi: Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord.

I bibeln finns allt uppenbarat som ett Guds barn behöver veta om Gud. När Jesus talar med kvinnan vid Sykars brunn säger han om sin Fader: "Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning."

Johannes säger: "Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd."

I sitt första brev skriver Johannes: "Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra förblir Gud i oss, och hans kärlek har nått sitt mål i oss.

Vi vet att vi förblir i honom och han i oss, därför att han har gett oss av sin Ande. Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.

Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den."

Gud har alltså gett av sin Ande åt sina barn. Nog är det ljuvliga ord som vi som fattiga, små Guds barn ändå kan bekräfta.

Herren Jesus säger i sin bergspredikan "Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud."

En dag får vi se Honom.

Redan dömd

Jesus har egentligen ett kraftigare budskap än profeten Sefanja. Den som inte tror är redan dömd. Jesus lyfter fram den beredda räddningen, skyddsplatsen och gömstället undan den kommande domen: Att tro!

Att tro på Gud, på frälsaren.

Ytterst är det en oerhörd kärlek att tala om domen, för Gud har berett en räddning. Hebreerbrevets författare skriver: " I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.

"Genom tron blev han världen till dom" Det är litet svårt att förstå de orden. Men vi vet att det är Jesus som en gång dömer människorna då han sätter sig på sin härlighets tron.

Ytterst är domen ett konstaterande av faktum: Den som inte tror är redan dömd. Den som tror är då frikänd..

Beskyddade av Herren

Gud har ett skyddsrum där han beskyddar de som räddas. På Noas tid var det Arken och idag är det Frälsaren, Kristus Jesus.

I sin godhet har Gud under de senaste månaderna skyddat och bevarat våra nejder och vårt folk. Vi får tacka Gud för det yttre skydd som han låtit oss få del av.

Jag har funderat en del över de listor som länge fyllt medias sidor. Italien, Iran, Spanien, Frankrike, Storbritannien, USA, Sverige. De har ett budskap åt Jordens folk.

Vilket budskap? Vi låter Jesus svara:

"Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så?

Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de. Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt."

Vi minns tornen i New York och lever ännu mitt i en pandemi som av Guds nåd nu litet bedarrar.

Jesus själv predikade om en omvändelse där man söker Gud och det skydd, det gömställe som Gud bereder: nåden och försoningen i Jesus Kristus.

Aposteln Paulus uppmanade till att förkunna Guds ord i tid och otid. Sefanja profeterade om Herrens dag:

"Jag ska sträcka ut handen mot Juda
och mot alla som bor i Jerusalem.
Jag ska utrota från denna plats
vad som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn
tillsammans med prästerna,
dem som tillber himlens här på taken
och dem som tillber och svär
vid Herren
men också svär vid Malkam,
dem som vikit bort från Herren
och varken har sökt Herren
eller frågat efter honom."

Guds egendomsfolk hade avfallit. Man hade vänt sig bort från den Gud som utvalt dem och genom profeten sänder Gud i sin kärlek allvarliga varningar.

Med Malkom menades troligen ammoniternas avgud Milkom. Sefanjas bok talar om de domar som kommer över olika folk, hednafolk såväl som egendomsfolket.

Jesus säger:

"Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Herren gömmer och skyddar

I Israel verkade en profet med namnet Sefanja under 600-talet före Kristus. Profetens namn betyder Herren gömmer, Herrens skyddar. Bokens tema är Herrens dag.

Sefanja var en ättling till konung Hiskia och han verkade under den tid då Josia var kung i Juda. Till profeten kom Herrens ord.

Vad sade då Herren?

"Jag ska sopa bort allt
från jordens yta, säger Herren.
Jag ska sopa bort människor
och djur,
jag ska sopa bort himlens fåglar
och havets fiskar,
och dem som förleder
tillsammans med
de ogudaktiga.
Jag ska utrota människorna
från jordens yta,
säger Herren."

Sefanja fick ett kraftigt budskap från Gud. Den Gud som gett Sefanja ett ljuvligt namn "Herren gömmer / skyddar ville göra känt för jordens folk vad som en dag kommer att ske.

Överstepräst Tegnell eller Jesus?

"Svenska folket har för länge sedan övergivit högmässan i kyrkan på söndagar.

I stället har vi fått en ny. Den hålls varje vardag klockan två. Översteprästen heter Anders Tegnell."

Så skriver en svensk tidning och fortsätter med att prisa den valda kommunikatonsmodellen. "De vill att vi skall förstå både vägen och målet."

"Varje tillfälle  har avslutats inte med amen, utan med orden:

– Var starka, var snälla!

Vi har fått en ny högmässa och den äger rum på vardagar klockan två.

Det gillar man. Tillräckligt mycket för att följa den nya dagliga högmässan."

Det var en ärlig och bra beskrivning av ett antikristligt samhälle. När tron tar slut börjar konsterna.

När Johannes hade fått se vad som skedde på jorden efter att den sjätte ängeln blåst i sin basun skriver han: "De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk så att de upphörde med att tillbe onda andar, avgudabilder av guld, silver och brons, sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå. Och de ångrade inte sina mord och sin svartkonst, sin otukt och sina stölder."

Men Gud har ett budskap också till Guds folk genom de ord han gav Johannes: "Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det glädjebudskap han gett sina tjänare profeterna."

Johannes fick se vad som komma skall, men Gud hade ännu en uppgift för honom här nere. Han skulle fortsätta att profetera.

Ännu går också Guds ord ut över Sveriges land. Även där finns en liten utvald och räknas skara som i märkliga tider håller fast vid tron på Jesus. Om Honom skriver Hebreerbrevet:

"En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna."

Levande vatten

"Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet."

"Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger."Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad."

Johannes skriver om det levande vattnet. Ordet om Jesus väcker liv och upprätthåller livet under olika tider och livssituationer.

Lerskärvsporten

I bibelläsningen idag finner vi lerskärvsporten (Jeremia 19). Ingen annanstans i Bibeln finner vi den porten.

Den porten intill Jerusalem fanns i Hinnoms sons dal. Dit sände Gud Jeremia och där skulle han stå med en köpt kruka i handen och predika Guds ord.

Jeremia fick där predika domens ord över Jerusalem. De hade övergivit Gud och dyrkat avgudar. Även sina barn hade de offrat åt avguden Baal. Gud hade aldrig gett några sådana påbud.

Jeremia fick där slå sönder krukan som en bild av hur Gud för syndens skull skulle slå sönder folket och staden.

Vi vet också att domen gick i uppfyllelse. Jerusalem förstördes och folket skingrades. Synden har konsekvenser. Så är det ännu idag.

Därefter sändes Jeremia till förgården i templet för att där predika samma dom. Jeremias bok är tung läsning. Tungt är det också då ett folk som med sin mun bekänner Gud samtidigt dyrkar och tjänar vidriga avgudar.

Jerusalems invånare drabbades av domen för att de var hårdnackade och inte lyssnade till Guds ord.

Hinnoms sons dal fick namnet Dråpdalen. Men Jeremia blev bestraffad av uppsyningsmannen i templet och satt i stocken för de ord från Gud som han predikat. Och Jeremia klagade och grät inför Herren. Det var inte lätt att vara Herrens profet i tider av avfall.

Bibelversen för dagen påminner om att allt arbete i Guds rike bör ske i kärlek.

"Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka. Låt allt hos er ske i kärlek."

Paulus avslutar Korinterbrevet:

"Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand. Om någon inte har Herren kär, skall han vara under förbannelse.

Marana tha (Vår Herre kom)

Herren Jesu nåd vare med er. Min kärlek vare med er alla i Kristus Jesus.

Övermodig - att leva i synd

Asaf skriver:

"På den tid jag har bestämt
skall jag fälla en rättvis dom.
Jorden och alla som bor där
kan vackla,
men jag har gjort dess pelare stadiga." Sela.

Asaf talar om övermodiga och ogudaktiga. Vad betyder det att vara ogudaktig?


Paulus skriver: "Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen."

Gud är sanning, hans ord är sanning.

Men även för den ogudaktige finns det hopp "Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. "

"Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare."

Därför kan en Jesu efterföljare som låter sig dömas och ledsagas av ordet vara frimodig:

"När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen."

Hur skulle vi nu då inte tacka och prisa Gud och Jesus..

Frimodig eller övermodig

"Från himlen
låter du din dom höras.
Jorden förskräckes och blir stilla
när Gud står upp till doms
för att frälsa alla ödmjuka
på jorden. Sela." (Psalm 76)

Asaf likt många andra beskriver hur Guds dom blir till frälsning för Guds folk, som här kallas de ödmjuka.

Johannes skriver: "I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag."

Överskriften för psalm 75 är Guds dom över de övermodiga. Det är stor skillnad på att vara frimodig och övermodig.

Frimodig kan vi vara då vi förtröstar på Jesus. Övermodig är den som tror sig kunna bestå inför Herren Sebaot utan att ha tagit emot Guds försoning i Jesus Kristus.

Inför Himmelsfärden

Jesus hade dött och uppstått. I 40 dagar hade han varit synlig för sina egna. Himmelsfärden avslutade den här perioden.

Visst visade sig Jesus senare också för Paulus och Johannes men då i förhärligad gestalt.

Det är också som sådan vi kommer att möta honom då han kommer för att dömma levande och döda.

Herren Jesus är den som var, är och kommer. Han är det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar.

En sådan frälsare väntar vi på.

En tröstepsalm (av David)

Psalm 62.

Endast hos Gud
söker min själ sin ro,
från honom kommer min frälsning.

Endast han är min klippa
och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.

Hur länge vill ni rasa
mot denne man,
tillsammans slå ner honom
som om han vore en lutande vägg,
en nerbruten mur?

De rådslår om att störta honom ner från hans höjd.
De älskar lögn,
med munnen välsignar de,
men i sitt innersta förbannar de. Sela.

Endast i Gud har du din ro,
min själ,
ty från honom kommer mitt hopp.

Endast han är min klippa
och min frälsning,
min borg, jag skall inte vackla.

Hos Gud är min frälsning
och min ära,
min starka klippa,
min tillflykt har jag i Gud.

Förtrösta alltid på honom, du folk,
utgjut era hjärtan för honom.
Gud är vår tillflykt. Sela.

Människobarn är bara en vindpust,
myndiga herrar fulla av lögn.
I vågskålen är de för lätta,
tillsammans väger de mindre
än luft.

Lita inte på våld
sätt inte ert hopp till stulet gods.
Fäst inte hjärtat vid rikedom,
även om den växer.

En gång har Gud sagt det,
två gånger har jag hört det:
Hos Gud är makten,
och hos dig, Herre, är nåd.
Du lönar var och en
efter hans gärningar."

Ja människan är liten inför Gud. David skriver att de väger mindre än luft. Hos Gud är makten, men också nåd.

Bön om välsignelse

Psalm 61, en psalm av konung David.

"Gud, hör mitt rop,
lyssna till min bön!

Från jordens ände
ropar jag till dig,
ty mitt hjärta försmäktar.
För mig upp på en klippa
som är högre än jag.

Ty du är min tillflykt,
ett starkt torn mot fienden.

Låt mig bo i ditt tält för evigt
och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Sela.

Du, Gud, hör mina löften,
du ger mig det arv
som tillhör dem
som fruktar ditt namn.

Du förökar kungens dagar,
hans år skall vara
från släkte till släkte.

Han skall sitta på sin tron
inför Gud för evigt.
Låt din nåd och sanning
bevara honom.

Då skall jag alltid lovsjunga
ditt namn
och infria mina löften
dag efter dag."

David vill bo under Guds vingars skugga. Han vill förlita sig på Gud som är så mycket större än han. Han förtröstar på den som skulle komma, Herren Jesus.

En sång till lärdom

Psaltarpsalmen 60 är en bön av David, en bön om räddning.

"Gud, du har förkastat
och skingrat oss,
du har varit vred,
upprätta oss igen.

Du har kommit jorden att bäva och rämna.
Hela nu dess sprickor,
ty den vacklar.

Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting,
du har givit oss vin att dricka,
så att vi raglar.

Men åt dem som fruktar dig
gav du ett baner
att hålla upp för sanningens skull
Sela.

För att dina älskade skall räddas,
fräls oss med din högra hand och bönhör oss."

Gud ställer inte krav på våra böner. Till honom får vi ropa på nödens dag. Psalmen 60 kallas en sång till lärdom.

Att tillrättavisa som en broder

Biskoparna har skrivit en bön och uppmanat till att förenas i gemensam bön. ”Tillsammans kan vi åstadkomma mer” skriver både biskopen och ärkebiskopen på nätet.

Det är gott att be till Herren. I biskoparnas bön saknar jag ändå den ödmjukhet enligt Guds sinne som fanns i president Kallios bön ”ge oss nåden att omvända oss från syndens och laglöshetens vägar, som leder vårt land till undergång.”

”Hjälp oss genom Din Helige Ande att i vårt liv strida mot synden och vara ståndaktiga ända till slutet”

Jag läste i Johannes evangelium Jesu översteprästeliga bön och kapitlen före, då jag råkade få syn på biskoparnas böneupprop. Jesus lovar där att be Fadern om att han skall ge en Hjälpare åt de sina, sanningens Ande som världen inte kan ta emot. Sanningens Ande överbevisar världen om synd, rättfärdighet och dom.

Om laglösheten skriver Paulus i dagens bibelläsning enligt Folkbibeln: Laglöshetens hemlighet är verksam och den laglöse skall en gång öppet träda fram. Han som håller tillbaka måste endas först röjas ur vägen. Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra när han visar sig vid sin ankomst.

Därför får vi också ta med i våra böner att Gud skulle bevara Finlands och Världens folk från syndens och laglöshetens vägar. En kristens liv innefattar också en strid mot synden och ståndaktighet genom att vilja hålla fast vid Guds ord.

I slutet av sitt brev kommer aposteln med en uppmaning att rätta sig efter det som han skriver i sitt brev. Han uppmanar till vaksamhet angående de som inte rättar sig efter den undervisning han gett i brevet.

Var och en får betrakta sig själv. De som avviker från brevets undervisning skall vi inte beakta som en fiende, utan tillrättavisa som en broder skriver aposteln.

Det är inte lätt att tillrättavisa och det är inte lätt att bli tillrättavisad. Jag skulle vilja tro så gott om biskoparna att de inte mera vill förleda Guds folk till laglöshet. En tjänare som ställer sig över Guds ord skall vi aldrig sätta som någon auktoritet.

Må Gud ge oss alla den nåden att omvända oss från syndens och laglöshetens vägar och låta ordet leda oss ända till slutet.

Tysta böner

"Herre, i nöden sökte de dig,
de utgöt tysta böner
när din tillrättavisning
drabbade dem."

"Min själ längtar efter dig
om natten,
ja, anden i mig söker dig.
Ty när dina domar
drabbar jorden,
lär sig världens invånare rättfärdighet.

När den ogudaktige får nåd,
lär han sig inte rättfärdighet.
I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt,
han ser inte Herrens höghet."

Profeten Jesaja uppmanar i kapitel 26 till förtröstan på Herren.

Att leva i tro

"Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er." Och deras ögon öppnades.

Här nere är Jesu härlighet något vi får ta till oss i tro. Vi ser inte honom en vanlig måndagsmorgon, men vi får sätta tro till hans ord.

På ett annat bibelställe läser vi om Jesus som livets bröd: "Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv." De sade till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!"

Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte. Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.

Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.

Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen."

Jesu härlighet uppenbarades

"Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom."

I en himmelsk syn fick Jesu lärjungar se Jesu härlighet. De hade länge vandrat med honom, men deras ögon hade varit fördunklade.

Kanske vi drömmer om Himmelska syner, men ändå så är det i regel i Guds ord som vi kan se Jesu härlighet. Då den Helige Ande öppnar och förklarar ordet så ser vi Jesus. Vi ser vilken härlighet människan Jesus hade fått av Fadern.

Här på jorden var den oftast dold. För världen doldes den av törnekrona, av korset och graven i klippan.

Men Jesus visar sig för de sina. I Ordet hör vi Guds röst. Rösten som uppmanar oss att lyssna. Jesu röst som framträder ur ordet:

För min skull dog han. Till min rättfärdighet uppstod han. Och för att hämta även mig framträder han en gång ur molnen.

Guds röst

"Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. Och ur molnet kom en röst: "Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!" Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam."

Petrus, Jakob och Johannes hade fått se Jesu härlighet. Jesus hade tagit med dem upp på berget för att be. "Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem."

Lukas skriver att Jesu ansikte förvandlades och hans kläder blev skinande vita. Även Mose och Elia visade sig i härlighet. De talade om Jesu bortgång som Jesus skulle fullborda i Jerusalem.

Vi kan anta att det var Bibelns sanningar som de talade om. Jesus levde då ännu i en jordisk kropp, men Mose kropp hade Gud en gång begravt och Elia hade han i stormvinden tagit hem till sig.

Om Elia himmelsfärd kan vi läsa:Medan Elia och Elisa gick och samtalade kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen.

Elisa prisade Gud, sedan såg han inte Elia mera. Även nu trädde Mose och Elia in i molnet. En röst talade ur molnet och vi förstår att det var Guds röst:

"Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!"

Kom till eviga glädjen in

Jag har litet funderat över Guds frälsningsplan. Vägen till frälsningen öppnades, fullbordades och kungjordes som fullbordad genom Jesu försoningsdöd och uppståndelse.

Ofta tänker vi att nog var de människor som fick leva nära Jesus när han vandrade här nere välsignade och privilegade. Och visst var de det. Det är gott att få vara nära Jesus.

Men samtidigt här i Norden visste ingen något om Gud då. Man färdades över stormiga hav och vandrade utan Gud i mörka dystra skogar.

När Jesus steg upp till himlen började budskapet gå ut över hela jorden. Ledda av den Helige Ande och i hans kraft började budskapet om den förhärligade Kristus gå ut över hela jorden.

Nog fylls vi av både tacksamhet, ödmjukhet och förundran över att just vi får leva i tro på Gud, som Jesu efterföljare.

I Aatu Laitinens sång "Lyft dig min Ande" känner vi något av denna samma förundran.

Aatu hade fått ta del av Guds kallelse och löftet om ett hem hos Gud. Renad för det eviga bröllopet visste han att vägen till sist bär till Guds himmel.

Han hade en längtan till den kära vännen, till Livets krona och att få höra Jesu röst:

"Kom till eviga glädjen in!"

Strömmen med glädje för Guds stad

"Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron.

Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. 

Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom.

De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor.

Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter."

Redan Koras söner fick glädjas över denna härliga stad dit Gud kallar sitt folk. När Johannes ser den är förbannelsen borta. Den finns inte mera.

Idag är det vilodag. Vi får vila från arbetets mödor och glädjas över Guds ord och evangeliets ström som ännu rinner fram över jorden.

Tänk att Gud är så god att vi redan på den här sidan floden har Guds levande ord och Evangelium mitt ibland oss till läkedom.

Som Guds barn får vi fritt äta av livets träd. I Herren Jesus äger vi redan det eviga livet.

En välsignad vilodag!

För ett kommande släkte

I går planterade jag granar i skogen. Kommer de att klara frosten funderade jag. På låglänta, frostkänsliga marker får de unga granarna nästan årligen frostskador.

Tallen och björken åter blir ofta älgens föda. Men det är något speciellt att plantera träd. Du vet att själv kommer du endast att ha arbete och bekymmer av dem, men om Herren dröjer kan de ge mat på bordet åt kommande släkten.

Bibeln beskriver en av syndafallets följder: "Därför skall marken vara
förbannad för din skull.
Med möda skall du livnära dig av den
så länge du lever.

Törne och tistel skall den bära
åt dig
och du skall äta av markens örter.

I ditt anletes svett
skall du äta ditt bröd
till dess du vänder åter till jorden,
ty av den har du tagits.
Jord är du,
och jord skall du åter bli."

Koras söner lovsjunger en Gud som leder bortom döden. Som Guds barn får vi alltid se framåt. Hjärtat får vara i himlen om än ryggen böjs mot jorden.

Så har Guds folk under generationer efter generation levt i väntan och förtröstan. Redan Paulus hade ett levande hopp och han levde verksamt i förväntan på den sista Basunens ljud.

När och där väntan på Jesu återkomst dör ut dör också tron ut om inte Gud på nytt väcker genom sitt ord.

Nog skulle det vara torftigt om vi skulle vara den generation som endast skull överlämna det som rost och mal förtär åt kommande släkten.

Nog skulle livet vara tomt om vi fyllde det av jagande efter jordiska skatter. Jesus vår frälsare, den himmelske brudgummen säger till de sina:

"Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara."

Tack käre Fader att du kallar oss till ett bättre land där det inte finns några virus. Där stormar och hagelskurar inte härjar. Där det aldrig blir missväxt och vi i evighet får tacka dig för din nåd.

Skapad, skapad till Guds avbild

Medan myggan, flugan och haren är skapad av Gud är människan skapad till Guds avbild. Gud skapade djuren både på den femte dagen och på den sjätte dagen och han välsignade dem. Därefter skapade han människan till sin avbild.

Efter syndafallet finner vi några märkliga ord i Bibeln. "Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt."

Före människans uppror hade det också skett ett uppror i änglavärlden. Medan det inte finns något hopp för de fallna änglarna bereder Gud en väg till frälsning för människan.

Men för den människa som väljer att leva i fortsatt uppror och förakta Guds godhet finns det inget hopp.

I psaltaren finns det flera ljuvliga psalmer efter varandra skrivna av Koras söner. Sönerna fick se sin far göra uppror och bli uppslukad av jorden, men sönerna väljer att prisa Gud.

Vi kan läsa om Messiaskonungen, om strömmen som går fram med glädje för Guds stad. Koras söner fruktar inte om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet.

Den som är försonad och återlöst av himmelens Gud behöver inte frukta om än havets vågor brusar och svallar. I frid får vi leva med Gud och prisa och tjäna honom.

I psalm 48 skriver Koras söner:

"Vi tänker, o Gud, på din nåd,
när vi är i ditt tempel.
Såsom ditt namn, o Gud,
når också ditt lov
intill jordens ändar,
din högra hand
är full av rättfärdighet.

Sions berg gläder sig,
Juda döttrar jublar
för dina domars skull.

Gå runt Sion,
vandra omkring det,
räkna dess torn!
Ge akt på dess murar,
gå igenom dess palats,
så att ni kan berätta om det
för ett kommande släkte.

Ty sådan är Gud, vår Gud,
alltid och för evigt.
Han skall leda oss bortom döden."

Haren har återvänt

"Sjung till Herren
med tacksägelse.
Lovsjung vår Gud till harpa,
han som täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han som låter gräs skjuta upp
på bergen
och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.

Haren har återvänt till sitt bo. Den har tydligen också hittat mat för den växer. Man kan inte annat än förundras över den lilles kamouflagefärg.

Där ligger den om dagen invid väg och järnväg. Visst är den rädd men månne den inte förlitar sig på sin skapare.

Lyft dina ögon

Sions frälsning är Herrens verk. Bibelordet för dagen för tanken till Guds trofasthet. En trofasthet som de som söker Honom finner så länge himmel och jord består.

"Lyft upp era ögon till himlen,
och se på jorden därunder.
Ty himlen skall försvinna
som en rök
och jorden nötas ut som en klädnad.
Dess invånare skall dö som mygg.
Men min frälsning
skall förbli för evigt,
min rättfärdighet
skall inte brytas ner."

Medan människans framtid här på jorden beskrivs som flugans eller myggans visar bibelordet på det hopp som en frälst, en Jesu broder och syster har. När Jesus är vårt hopp, vår tröst och rättfärdighet kan vi förlita oss på ett ord som håller då jorden möts ut, då himmelen löses upp och försvinner som rök.

Om flugan sägs det att den är hjälplös då den hamnar på rygg, den dör om den inte får hjälp att svänga sig. Myggan åter är en parasit som sprider sjukdomar. Sådana är människan då hon förkastar Gud och hans frälsning.

Får man skriva så? Bibeln vittnar därom. Människan vill inte medge det, men även den tid vi lever i vittnar om det. Vi har kunnat läsa om att när pesten kommit till vårdhem har personalen flytt (fall i Kanada och Spanien).

För att rädda Mammons goda tvingas samhället ta risker. När ismerna frodas har de som inte godkänner ismen inget värde. Ändå tror människan att bara vi avskaffar Gud och hans ord blir allt väl.

Kan då verkligen Himlen lösas upp och försvinna som en rök? Trodde någon att ett litet virus kunde stänga ner en hel värld?

Guds ord vittnar om den frälsning, den räddning som är beredd och gäller då Gud upplöser himlen, då jorden har nötts ut som en klädnad.

I sin godhet, i sin ofattbara kärlek förkunnar den Gud vars tankar är mycket högre än våra tankar vart vi skall vänta vår blick. - Mot honom som skapat himmel och jord. Mot honom som har vård om flugan och myggan. Mot Honom som skapar nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Känner du Jesus, känner du honom och förlitar dig på hans ord. Gud är god - I Jesus Kristus har han berett frälsning för en hel värld. En frälsning som tas i mot i tro.

Se Jesu härlighet

I sin förbön säger Jesus: "Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd."

Visst blir det ljuvligt att se Jesu härlighet där hemma. Tänk att Jesus redan här på jorden innan sitt lidande började brann av en iver att föra dig och mig hem.

Gud älskade sin son redan innan han skapade jorden. I sina tankar har han alltid haft att få dela evigheten med frälsta människor.

En vacker vårkväll kan vi kanske ana något av det sköna. Men ändå är Jesu egen härlighet mångfalt skönare än det övriga där hemma.

I livets bok

Funderar du någon gång över hurudan Gud är? Bibeln vittnar om hans helighet och storhet.

När Jesus mötte lärjungen Thomas sade han:

"Jesus sade till honom: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom."

Häromdagen betraktade jag fotot av ett litet nyfött barn. När jag betraktade den lille  som fötts till en värld som härjas av corona anade jag något av Guds väsen. Jag såg hur den lille vilade i Jesu famn, omsluten av Guds kärlek.

Det är gott att mitt i en otrygg värld genom tron få se Guds väsen. Han som gav sitt liv för att vi redan nu skall kunna erfara och känna en frid och trygghet som inte är av denna världen.

Domens och reningens ande

"På den dagen skall Herrens telning bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel.

Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem skall kallas helig, var och en som är upptecknad bland de levande i Jerusalem, när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande.

Och Herren skall över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga skall det finnas ett skyddande tak. "

Visst är det en mäktig profetia vi finner i Jesaja 4. Tänk att du och jag får leva i en tid då även denna profetia är uppfylld till största delen.

Gud tvättar bort synden från sitt folk. Han sätter syndens straff på sin son och bereder en rättfärdighet för oss genom Jesu uppståndelse.

Sedan får hans folk leva under blodets beskydd. Och den som är under den högstes beskydd behöver aldrig frukta.

I skogen hade jag satt en trall under en hög ved. När vi häromdagen körde hem veden och tog bort de sista vedträna satt en livrädd harunge under trallen. Dens skydd hade tagits bort steg för steg och den satt kvar förlamad av skräck.

Efter en stund förmådde den fly. Följande dag när pojken kollade under trallen var haren åter där. Men den tredje dagen hade den flytt till en bättre fristad.

Jag tänkte: Så länge vi förlitar oss på Jesus behöver vi inte frukta. Vi behöver inte frukta om än välfärdens och trygghetens tak tas bort.

Ingen makt i världen kan beröva vår själ det eviga livet blott vi förblir hos Jesus i den nåd Gud berett åt sitt folk som sätter tro till Guds löften.

I tron kan vi ana vad Gud berett när den här tidens vedermödor tar slut då molnen skingras.

Mot Sion, bort från Babylon

"När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades."

Men när Moseboken därefter beskriver människans liv finns det inte så mycket att säga. Människan föds, lever sitt liv och därefter dör hon.

Men i Hanok finner vi något annat. Det finns något som är starkare än döden. Och dödens skugga får ge vika för det eviga livet hos Gud. Den Gud som människan föraktat krossar dödens makt och förbannelse.

"När Hanok var 65 år blev han far till Metusela. Och sedan Hanok hade fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. Hanoks hela ålder blev alltså 365 år. Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom."

Hanok tillbringade lika många år här på jorden som året har dagar. Och Gud hämtar hem honom. Efter 65 år fick han nåd att börja vandra med Gud och det gör han ännu idag hos Gud.

Hanoks son Metusela förändrade Hanoks liv och med Metuselas sonson Noa kommer trösten in i vardagen. "När Lemek var 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa, ty han sade: "Denne skall trösta oss under vårt arbete och våra händers möda, när vi brukar jorden som Herren har förbannat."

Noa betyder "vila" och har stor ljudlikhet med ett ord som betyder "trösta".

Men människorna levde i förvillelse. Guds söner tog till hustru alla de ville ha. Ingen talar om ett heligt Äktenskap där man söker Guds vilja och välsignelse.

Så har jag kommit fram till Noas tid, den tid som Jesus talade om. Jesu ord väckte en vilja att söka vad Bibeln vittnar om äktenskap, om livet för en man och kvinna på den jord han skapat.

Vi lever i en tid som liknar Noas tid och påminner oss om Jesu ord. "Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara."

Efter beskrivningen av det sköna bröllopet i Eden talar Moseboken inget om bröllop. Men Jesus vittnar om att seden fanns och levde vidare. Men något hade förändrats då man inte sökte Guds vilja.

Kain tog sig en hustru, Lemek tog två. Men Noa hade funnit nåd inför Guds ansikte. Noa vandrade med Gud. Noa blev far till tre söner. Men jorden var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.

Men för den som fått nåd finns en framtid. Om än jorden går under bygger Gud en ark till räddning för sitt folk. När då syndafloden dränker jorden finner vi att Noa har en hustru och även hans söner.

"Noa var sexhundra år när floden kom med sitt vatten över jorden. Han gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur undan flodens vatten."

Noa var välsignad tillsammans med sin hustru. De hade genom Guds omsorg fått tre sonhustrur som också fick del i den välsignelse och räddning som arken blev för Guds folk.

Alltså finner vi även här, på Noas tid att Gud sköter om de sina. Gud har omsorg. Om än vi lever i tysta tider, om än bröllopsklockorna tystnat i Babylon så är det annorlunda i Guds rike.

I Guds rike söker man Guds vilja. Man söker den välsignelse och trygghet som ett liv i enlighet med Guds ord ger.

Bibeln skriver inget om Noas söners bröllop. Men jag tror att de var Gud till behag. Gud har ännu en god vilja för människan. Om än vi lever i en tid som Jesus liknar vid Noas tid.

Samtidigt får vi redan nu glädjas över allt det härliga som Jesu ankomst medför. Den som är inne i arken kan leva ett liv till Guds ära, även som man och hustru. Visst är det också ett liv i vardagen där både samhället och tidsandan ställer sina krav. Men Edens stängda port står öppen. Jesus har öppnat den på Golgata och på den tredje dagen.

I Guds ord finner vi fläktar från Edens sköna värld. När vi lever våra liv som Jesu efterföljare kan vi likt Hanok vandra med Gud. Vi får åkalla hans namn. Vi får glädja oss över att ljudet från brud och brudgum ännu hörs. Visst är det en skillnad på Sion och Babylon. Medan Babylon går under får vi ta del av budskapet om Sions återlösning i Jesus Kristus.

Hustru och man

"Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden."

Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!"

Gud sammanförde och vigde Adam och Eva i Edens lustgård. Redan i skapelseberättelsen finner vi klart och tydligt Guds goda vilja för människans liv på jorden "Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött."

En hustru är en gåva från Gud till mannen på samma sätt som en man är en Guds gåva till hustrun.

Men mycket tidigt hittar vi en söndring i allt det sköna. Syndafallet sätter sina spår och ett liv utan Jesus, utan kvinnans säd som krossar ormens huvud är ett dystert liv.

Borta från Herrens ansikte tog Kain en hustru åt sig. Kains liv öster om Eden sätter sina spår och några generationer senare tar Kains ättling, storskrävlaren Lemek två hustrur åt sig.

När människan frångår Guds vilja blir det vackra i livet fult. Men samtidigt lyser ett ljus i mörkret.

Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: "Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom."

Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn."

Adams ättlingar började åkalla Herrens namn. Åter tillber man den Gud som Adam gömde sig för efter syndafallet.

Från mörker och synd finns det en banad väg mot framtiden. Mot en ljus och evig framtid. Jesus, Sets ättling är den vägen.

Brud och brudgum

"På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet."

Det första undret av Jesus som Johannes beskriver sker på ett bröllop. På tredje dagen ordnas ett bröllop och Jesus och hans lärjungar blev bjudna.

När Bibeln beskriver något som sker på den tredje dagen går tankarna till Jesu uppståndelse.

Här på jorden är bröllop de finaste festerna och något som Guds ord lyfter fram på ett positivt sätt. Det hör till skapelsens ordning att Gud för en kvinna och man samman och de förenas inför Guds ansikte på bröllopsdagen.

Guds folk har under alla tider gift sig men i Babylon tystnar bröllopsklockorna:

"Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så skall Babylon, den stora staden, med våldsam kraft störtas ner, och man skall aldrig mer finna den. Aldrig mer skall ljudet av harpospelare och sångare, av flöjtblåsare och basunblåsare höras i dig, och ingen hantverkare av något slag skall längre finnas därinne.

Aldrig mer skall ljudet från en kvarnsten höras i dig, och ingen lampas sken skall längre lysa i dig. Och ljudet från brud och brudgum skall aldrig mer höras i dig."

Det är en glädje att få bjuda Jesus till ett bröllop och han vill var med och välsigna det. Det eviga livet liknas också vid ett bröllop "Lammets bröllop".

I Bibeln finns en del intressanta anknytningar till bröllop som jag kommit att tänka på och skall skriva ned om Gud så vill.

Den som snubblar

Igår lyssnade jag till undervisning om då Jesus frestades i öknen. Jesus blev frestas som människa och som människa bemötte han frestaren.

Jesus använde Guds ord som vapen i  striden, under frestelsernas hetta. Därefter lämnade djävulen honom för en tid. Jesus använde inte sin gudomliga kraft, om än det var den som djävulen hänvisade till.

Genom Guds ord gick Jesus segrande genom frestelserna och visade också däri en väg för oss.

I profeten Sakarjas bok står det skrivet: "På den dagen skall den svagaste bland dem vara som David, och Davids hus skall vara som Gud, såsom Herrens ängel framför dem."

Ordagrant översatt blir den svagaste "den som snubblar". Tänk att den som snubblar liknas vid David. Tänk att den svagaste når fram till målet för Jesu skull.

Nog har Gud berett en "fullkomlig" väg för människan genom livet. På Jesusvägen går inte den svagaste, den som snubblar under.

Tidigt om morgonen

"Gud, du är min Gud,
tidigt om morgonen
söker jag dig.
Min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig
i ett torrt land
som försmäktar utan vatten.

Jag söker dig i helgedomen
för att se din makt och härlighet.

Ty din nåd är bättre än liv,
mina läppar skall prisa dig.

Jag skall lova dig
så länge jag lever,
i ditt namn
skall jag lyfta mina händer."

Psalm 63 är skriven av David i Juda öken. Psalmen beskriver både en längtan och förtröstan på Gud.

Guds eviga ord

Guds ord är evigt medan vi människor och också våra ord är präglade av tiden, av sinnesstämningar och tankemönster.

På sätt och vis kan man tycka att det här är ett problem. Guds ord som är utandat av Guds Ande kommer från evigheten men är ändå avsett för den här tiden.

Ordet står fast i tid och evighet. Under mina stunder inför ordet ikväll slås jag av tanken hur väl Gud utformat allt. Alla människor har en besökelsetid. Genom händelser i tiden, i naturen, genom olika livssituationer kan Gud väcka oss människor genom sitt ord.

Samma ord kan hos olika människor väcka olika känslor: glädje, frid, rädsla eller ånger.

Ordet tas emot i tro eller leder till förhärdelse. Ordet leder, fostrar och bereder. I snart 2000 år har människorna haft ett fast och oförändrat ord. Det kommer inget nytt och inget tas bort.

Men Gud öppnar ordet och det blir levande. I bland ser vi nya nyanser, vi förstår saker som varit dunkla. På samma sätt kan också Guds Ande räta ut missförstånd och fel- eller övertolkningar.

I ordet möter vi evigheten. Vi sträcker oss mot den, vi förbereds för den samtidigt som ordet också fostrar och bereder för jordiska dagar.

Ordet väcker längtan, ger en aning och försmak men manar också till uthållighet och fostrar till tålamod och ett liv i väntan.

Därför skall jag ännu fortsätta att skriva, att rannsaka och tänka högt en liten tid om Gud så vill. För ordet ger mig glädje och hopp. Ordet bär till evighetens strand.

Guds löften

"Noas offer och Herrens löfte

Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv:

"Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Så länge jorden består,
skall sådd och skörd,
köld och värme,
sommar och vinter,
dag och natt
aldrig upphöra."

Gud har fastställt en ordning här på jorden vilken han själv står som en garant för. Det är intressant att notera att jordbruket och boskapsdjuren som nyss var så föraktade och sågs som ett hot mot jordens existens nu åtminstone för stunden återfått sitt värde genom Guds mäktiga hand.

Nog finns det mycket som marknadsförs som vetenskap som är ren dårskap och mänskligt högmod.

Inför ett litet virus står ännu vetenskapen rådlös och man strider med varandra om vad som är det rätta. Stora mäktiga vetenskapsmän som tror sig kunna veta allt om universums och jordens uppkomst är skärrade. Arkitekter för rymdindustrin dör i Corona.

Nog är det då gott att veta att Gud har teckning för sina löften. Hans ord är sant och det håller att leva på då jord och himmel en gång förgås.

Den dagen förvandlas en skara som trodde på Jesus. Gud lyfter dem bort från jorden så som han lovat.

Nog är det gott att få tro på Gud och vara försonad med honom i hans namn och blod. Tack käre Fader för din godhet, för kallelsen till ditt eviga rike.

Lots hustru

Jag lyssnade också till en annan predikan, men norrifrån. Människor ber om ett slut på pandemin. Man ber om att få leva såsom förr och få återgå till det sorglösa livet.

Behovet av omvändelse, eller omvändelsen kan man glömma bort i bönerna. Jesus säger: "Tänk på Lots hustru! Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv, han skall bevara det.

Jag säger er: Den natten skall två ligga i samma säng. Den ene skall tas med och den andre skall lämnas kvar. Två kvinnor skall mala tillsammans. Den ena skall tas med och den andra lämnas kvar.

"De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där den döda kroppen ligger, där kommer gamarna att samlas."

Johannes ser i en syn jordens kungar gråta och sörja och skrämda stå på avstånd och utropa: "Ve, ve, du stora stad, Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig.

Jordens köpmän gråter och sörjer över henne, eftersom ingen längre köper deras fartygslaster med guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linnetyg och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ och alla slags föremål av elfenben och av mycket dyrbart trä, brons, järn och marmor, vidare kanel och dyrbar salva, rökelse och myrra och välluktande harts, vin och olja, fint mjöl och säd, nötkreatur och får, hästar och vagnar, slavar och livegna.

Den frukt du längtade efter har gått dig ur händerna. All lyx och glans har du förlorat, och man skall aldrig mer finna den."

Världen längtar idag efter det gamla livet i sorglöshet och flärd då man reste hit och dit över hela jorden. Man vill inte lyssna in Guds budskap. Man vägrar tro att Gud i sin kärlek och allmakt skulle kalla till omvändelse på ett så brutalt sätt som världen nu har skakats.

I en tredje predikan hänvisades till Krönikeboken: "Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost, om gräshoppor och gräsmaskar kommer, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer, om då någon, vem det vara må, eller hela ditt folk Israel, ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem och de så räcker ut sina händer mot detta hus, må du då höra det från himlen där du bor, och förlåta och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta."

En välsignad men regnig vilodag, morsdagen 2020 väcker Guds ord till eftertanke. Må inget här på jorden bli kärare än Jesus.

Gud har ett budskap till hela jordens folk. Må vi då be om vishet att rätt kunna ta budskapet till oss. Vi lever i kallelsetider då Gud uppmanar oss till att söka han rike och hans rättfärdighet.

Nog tar han sedan hand om oss här på jorden den tid som ännu är utmätt här nere.

Sju tysta dagar ?

I en predikan idag nämndes om då Gud befallde Noa att gå in i arken och Guds kallande röst genom Noa tystnade.

Under 7 dagar stod arkens dörr öppen efter att Noas röst hade tystnat. Bilden är stark och väcker många tankar. "Herren sade till Noa: "Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte. .Ty om sju dagar skall jag låta det regna på jorden"

Kyrkor och bönehus står stängda men rösten bär ännu ut och når så gott som alla människor på jorden, de som ännu vill lyssna till Guds ord.

Låt oss begrunda Jesu ord: "Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara.

Jesus lyfter fram dagen då Noa gick in i arken. Då slutade det sorglösa livet med mat och dryck. Människor gifte sig inte mera, ingen blev bortgift.

Men arbetet på åkern och vid kvarnen fortsätter trots förändringen, trots att restaurangerna är stängda och bröllopsklockorna tystnat. Jag vill inte pressa bilden, men funderar över den.

Jesus uppmanar Guds folk till vaksamhet. Inte ens Guds folk vet dagen då Jesus kommer.

Jesus visar också på Lots tid: "På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig."

Hebreerbrevets författare förklarar den rätta vaksamheten. "I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

En mor, hennes son och Guds profet.

När vattnet i bäcken torkade ut kom Guds befallning igen till Elia. Om möjligt var Guds planer för Elias försörjning nu ännu mera otroliga. Vi vet att korpar har näsa och vittring för kött, men nu hade Gud gett befallning åt en änka.

"Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: "Stig upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig att äta."

Denna änka som var mor till en son hade endast litet mjöl till en sista måltid. Därefter väntade svältdöden för de båda.

Men när människans utvägar är slut har Gud sina. Till den lilla fattiga familjen sänder Gud en profet. En profet som bär Guds löften med sig.

När Elia får höra i vilken svår situation kvinnan är kommer han med ett budskap från himlen "var inte rädd".

Kvinnan sätter tro till ordet om än hon mänskligt sett ger bort sin sista måltid till en främmande man. "Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut, och olja skall inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden."

Nu har Gud kungjort sin plan för Elias försörjning under hela den svåra perioden. Och Elia blir under prövotiden till välsignelse för den lilla familjen.

Änkans son dör, men livets och dödens Herre griper genom Elia in och pojken får liv igen. Förunderliga är Herrens vägar, men löftena håller.

Tankar i bilen

"Och Herrens ord kom till honom: "Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du skall dricka ur bäcken och jag har befallt korparna att ge dig att äta där."

I bilen igår kom jag att tänka på profeten Elias karantänliknande förhållanden vid bäcken Kerit. Bibeln berättar inte hur länge Elia uppehöll sig vid bäcken.

Jesus berättar vid sin predikan i Nasaret att himlen på Elias tid var tillsluten i 3 år och 6 månader. Det är en lång tid.

Även den rättfärdige Elias liv förändrades då Gud för Ahabs ondskas skull lät en torka komma över landet. Elia nämns inte i Bibeln förrän han plötsligt framträder och förkunnar domen för Ahab:

"Tisbiten Elia, som förut hade uppehållit sig i Gilead, sade till Ahab: "Så sant Herren, Israels Gud, lever, honom som jag tjänar: Under de här åren skall varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det."

Elia liv förändrades men Gud höll honom vid liv. Han förändrade korpens beteende så att de asätande fåglarna kom med mat till en människa. Nog måste det ha varit en märklig tid för Elia. Han var ensam i ödemarken och helt beroende av Guds omsorg.

Men Elia hade Guds löften att sätta tro till. På samma sätt får vi idag sätta tro till Jesu ord. Han har lovat vara med oss alla dagar intill tidens slut.

Elia hade nog säkert märkliga dagar där vid bäcken. Hur månne maten som Elia fick från Gud smakade? När maten kom från Gud var den inte dålig. Jag tror att den mat som Elia fick var närande, men säkert kändes det gott för Elia när han sedan fick äta det bröd som änkan tillagat.

Vi lever i märkliga tider då allt är osäkert. Men vi lever under Guds omsorg. Vi vet inte hur morgondagen ser ut om den kommer, men idag hjälper Herren.

Paulus som inte var ledd av världslig visdom utan av Guds nåd skriver: "Ty alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan."

I Evangelium blir alla Guds löften uppfyllda. Gud ändrar våra planer och vi tvingas ändra det vi planerat men Guds löften står ändå fasta, även i den yttersta av den sista tiden.