Paulus undervisar om att domen är Guds. Han varnar för att förakta Guds stora godhet, mildhet och tålamod. Han inskärper att det är Guds godhet som för människan till omvändelse?
Paulus talar om en hjärtats omskärelse som sker genom Anden och inte genom Lagen. Stenhjärtat behöver bytas ut mot ett hjärta som formas av Kristus. Ingen människa kommer undan Guds dom. Inför Gud är människan en syndare. Både stora och "små" syndare är syndare inför Gud.
"Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras" skriver aposteln. Det är alltså mycket allvarligt att kalla en människa som tror på Guds ord för trångsynt och kärlekslös när den människan ställer sig under samma ord. Det handlar om orätta domar som den som fäller de domarna en gång skall göra räkenskap för. Man gör sig till en domare över Gud själv.
Guds ord är heligt, rätt och riktigt. Det är en sanning här i tiden likväl som på domens dag. Att människan på grund av syndafallet till sin natur är både trångsynt och kärlekslös är också sant. Under den domen får vi alla ställa oss. Men Guds ord är aldrig kärlekslöst och trångsynt. Guds ord fördömer synden och syndaren. I Kristus frikänner Gud en syndare med ett botfärdigt hjärta.
Redan 1867 skriver Rudolf Lagi i sin psalm:
"Man bygger åt sig sin bedrägliga bro
av otrogen kärlek och kärlekslös tro.
På den vill man komma till himmelens port,
men faller, och fallet blir evigt och stort."
Gud sänder sina tjänare att varna för synden och fallet som kan bli evigt och stort. Människan skjuter ändå hellre budbäraren än ödmjukar sig under Guds ord
Hos Gud finns för Kristi skull förlåtelse för den människa som flyr till honom med sin synd. Inför Gud får människan bekänna sin synd. I sin godhet kalla Gud människan till omvändelse från otro, från elakhet, från kärlekslöshet, från orätta begär, från utlevd otukt och homosexualitet, från mordlust och egenrättfärdighet.
I Bibeln finner vi dessa syndakataloger. Var och en må pröva sig inför ordet. Paulus skriver: Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.
Även i evangeliet finns domen med. Kristus kallar till ett liv i ljuset, inte till ett liv i olydnad mot Guds ord.
Gud är full av kärlek. Synden, all synd utplånas en dag. Då börjar något helt nytt. De människor som i Kristus blivit försonade med Gud får då gå in i Guds eviga boningar. Där finns ingen synd. Därför har ingen Herrens tjänare eller Jesu efterföljare rätt att kompromissa med någon synd här på jorden.
Den dagen blir till dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. Aposteln varnar också kraftigt och ställer även tjänaren under det ord han predikar:
Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen.
Du som undervisar andra, du lär inte dig själv. Du som predikar att man inte skall stjäla, du stjäl. Du som säger att man inte skall begå äktenskapsbrott, du begår äktenskapsbrott. Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen. Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att bryta mot lagen. Ty Skriften säger: För er skull smädas Guds namn bland hedningarna.
Nåden räcker. Den människa som följer Jesus, han som fullgjort lagen får alltid börja på nytt och som ett friköpt Guds barn följa Jesus och hans ord. Guds ord är också Jesu ord.
Förr undervisade man ofta om att lägga bort synden och ta till sig nåden. Det är ljuvliga ord för en Guds vän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar