Paulus som är en fånge i Herren uppmanar de kristna i Efesus att leva värdigt den kallelse de fått. I den kallelsen ingår ödmjukhet, mildhet, tålamod och överseende med varandra i kärlek.
Nog är det tänkvärda ord. Är jag ödmjuk? Är jag mild? Har jag tålamod? Hur är det med överseendet i kärlek?
Nu handlar det inte om den kärlek vi kan finna på jorden utan om den himmelska utgivande kärleken.
När aposteln i ett annat sammanhang talar om mannens uppgift i ett kristet äktenskap så uppmanas vi män att älska våra hustrur såsom Kristus älskar församlingen.
Nu blir nog skorna för stora. Nu ställs vi nog på vågen och blir för lätta. Där det borde finnas tyngd är vi som angnar som blåser bort för vinden.
Men då behöver vi inte falla i förtvivlan. När vi lyfter blicken ser vi en väldig gestalt. Han räcker ut sin genomborrade hand. Det finns kraft i den handen. Den lyfter oss ur dyn. På örnevingar svävar vi vidare.
När du är svag, sårad och har tappat modet kan en blick, en endaste liten blick där du möter hans kärleksfulla ögon göra så mycket.
Jesus lever. För honom är inget omöjligt. Han har all makt i himmelen och på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar