Vi människor bär på onödiga bördor och bekymmer. Skulle inte Gud som skapat oss till ett liv i gemenskap med sig själv vara värd det förtroendet att vi som hans barn sätter vårt liv i hans händer. Fastän vi inte gör det så bär han oss ändå.
"Som du vill o Herre min, om jag blott får vara din". Nog kan en människas steg vara lätta då man stundom riktigt vågar lita på Gud. Ibland kan hjärtat få sjunga glädje sånger då det inser vilken vän vi har i Jesus.
I Akors dal kan fläkten från paradiset ge lättnad och även glädje. Vad kan fattas en människa då hon någon gång får nåden att inse att framtiden vilar i Guds händer, att min framtidsdag är satt i hans händer, i händerna på honom som styr himmel och jord.
Då kan det inte bli fel. Då står vi en gång i skaran som prisar honom inför tronen. Här om dagen fick jag en fin bild av en kär vän. Hälsningen för jag vidare till dig som läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar