Vatten där jag finner ro

Jag har alltid glatt mig över den glädje, frid och ro som råder då ett sommarmöte börjar. Nu blev vi ledda till gröna ängar och rinnande vatten där vi fick vila och ro.

I luften finns en vädjan från himlen: "Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud!". Det är inte svårare än så. Allt är berett. Nåden räcker, i Kristus Jesus finns det rum.

Vi fick höra om det allra heligaste, om den plats som var så helig att endast översteprästen fick gå in en gång om året. Blodet var med då han gick in och runt midjan hade han ett långt snöre. Ifall det hände honom något där inne så kunde tjänarna dra ut honom. Endast en i gången fick vara där inne.

Och så går Jesus in en gång för alla. Han ger sitt liv till lösen, hans blod utgjuts och förhänget till det allra heligaste rämnar uppifrån ända ner. Så nu är ingången till det allra heligaste öppen. Porten står öppen och ordet bjuder in alla, ända fram till nådens tron.

Vi hörde att det är som om evigheten redan börjat. De saliga går in. På utsidan bryter man mot Guds ord. Man omtolkar det ord som skall döma levande och döda på den yttersta dagen då böckerna öppnas.

Och jag ber medan jag ser ut över salen. Fösona er med Gud, vänd åter medan tid finns. En man som blivit vald till en viktig tjänst hade svarat ja på inbjudan. Han satt där i salen. Även jag fick be för honom. Jag förstår att även min uppgift är att be för honom. Jag får be om väckelse, om en återgång till Guds ord, att Guds ord skulle få vara rättesnöre och inte folkets vilja.

En gång är vi framme vid målet vittnar brodern från norr trosvisst. Tecknen visar att Jesus kommer snart hör vi i den sista predikan. "Det kan vara sista gången du hör Guds kallande röst" ljuder över salen.

Även jag ställer mig under det ordet, jag som nyss lyssnat för andra. Den som tror sig stå må se till att han inte faller. Guds ord är så ljuvligt, men där finns ett sådant allvar. Vi skall snart stå inför honom som har ögon som eldslågor. Har jag varit honom trogen?

Har jag uppmanat att vända om från egna byggda vägar och träda in på den banade vägen, Jesusvägen som leder till himlen? Vandrar jag själv på den vägen?

I hjärtat finns en längtan, att jag och alla som hört ordet en gång får träda in på evighetens gröna ängar, den plats varifrån det inte finns någon utgång, för ingen som gått in där vill någonsin gå bort.

Så ljuvlig är han vår Herre Jesus. Vi har fått se och smaka att han är god. Himlen och vilan för Guds folk finns. Den är en verklighet. Guds ords löften håller. Tack gode Gud.