Förtröstan på Gud

I Abrahams förbön för Sodom finner vi förtröstan, förtröstan på Gud. Vi kan kalla det för en visshet, en övertygelse, ett bevis för ting som vi inte ser.

Den rättfärdige skall leva av tro. Henok, Abel och Noa hade samma förtröstan på Gud.

Profeten Habackuk stod på sin vaktpost, han stod i tornet. Han ville se och spana efter vad Gud skulle tala till honom, själv hade han endast klagan.

Den rättfärdige skall leva genom sin tro utbrister Habackuk fastän han såg märkliga ting där i sitt torn. I Septuaginta (den grekiska översättningen) skrivs det att den rättfärdige skall leva genom min trohet, alltså Guds trohet.

Habackuk ser en syn. Han ser en man som vinet bedragit. En man som har en uppblåst själ, en oärlig. Han blir inte mätt, han samlar hednafolken till sig. Ve den som grundar en stad med orättfärdighet skriver profeten.

Men i allt detta lever den rättfärdige av tro, förtröstan på Gud. Då folken står rådlösa vid havets och vågornas dån finns det ett folk som på Jesu befallning rätar på sig och lyfter blicken i förtröstan på Jesu ord och löftet om att de rättfärdigas befrielse närmar sig.