Spejarna som sänds ut från öknen Paran var från alla tolv stammar. De var huvudmän för folket. Var och en av dem skulle vara en ledare.
Ibland talar man om att ett folk får de ledare de förtjänar. Israels barn hade redan både knorrat och gjort uppror mot Mose.
Och dessa utvalda misslyckades fatalt. Endast Josua och Kaleb, männen från Juda och Efraims stammar var sin uppdragsgivare trogna.
I 40 dagar bespejade de det ljuvliga landet. Vid oasen i Kadesh avger de sedan rapport för Mose och Aron och hela folket.
De tio orsakar oro bland folket då de säger att landet är gott men vi kan inte inta det. Kaleb, mannen från Juda lugnar folket.
Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!”
Mot sig får han strax de tio. Landet som vi har vandrat igenom och spejat i är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män.
Idag då vi lever i en tid då vi kan vänta att Jesus snart kommer är situationen litet likadan. Bibeln vittnar om svåra tider men den vittnar också om att vi skall räta på oss och höja våra huvuden då befrielsen vid Jesu ankomst närmar sig.
Jesus går med och han leder oss ända till slutet bara vi inte avfaller från Honom, från hans ord.
Jättarna från Anaks stam påminner om antikrist och hans tjänare. Bara vi följer Jesus så för han oss igenom. Vi behöver inte frukta.
Men folket gör uppror. De tio hade eggat dem till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar