Ljuvligt ljuder sången från ett sommarmöte i den tysta skogen en lördagseftermiddag. Ibland är det ett rent nöje att plocka blåbär. Kanske man kan kalla det ett himmelskt nöje. En präst skrev att hon vill unna sig ett världsligt nöje varje vecka.
Bibeln varnar för världsliga nöjen. Demas fick kärlek till världen och lämnade Paulus. Unnar vi oss då himmelska nöjen där själen får vila och glädjas över Jesu fullkomliga verk.
"Ett kristet liv är glädjen över att synden är förlåten" sade en gammal mor en gång till en trött prästson. I skogens ro vilar tanken. Sången har övergått till en predikan.
Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet, hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden?
Själen får vila inför Guds ord. Predikanten beskriver hur Gud inte angav något mått för nådastolen. Guds nåd är oändlig. En människa som känner sin synd visar Jesus aldrig bort. Nåden fostrar till att leva nära Jesus.
Kanske vi borde unna oss, ta oss tid till minst ett himmelskt nöje varje dag. Och så är kärlet med blåbär nästan fullt, medan själen styrks av mannat från himmelen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar