Gud frestar ingen, men vi ber ändå i denna bön, att han skall beskydda och bevara oss, så att djävulen, världen och vårt eget kött inte bedrar oss och lockar oss bort från den rätta tron till en falsk tro, förtvivlan eller andra svåra synder. Men om vi drabbas av sådana frestelser, är det vår bön, att vi inte skall falla utan till sist övervinna och behålla segern.
Men ibland ser Gud det för gott att leda sina barn in i "öknen". Under dessa ökentider skolar Gud de sina för kommande uppdrag. Ökentiderna har alltså en mening om än de är tunga och tröttsamma. Och ökentiderna tar också en dag slut. Gud vet vad som är bäst för människan. Han ser längre än vad vi ser.
Jakob skriver: Salig är den som håller ut i prövningen för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar