När hebreerbrevets författare beskriver de forna heligas liv och leverne använder han orden "i tron" och "genom tron". Gud hade gett dem en övertygelse och en visshet som styrde deras liv. De hade hört ord från Gud. Guds ord hade gett dem en visshet som satte dem i rörelse.
Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Utan visshet och övertygelse är det omöjligt att behaga Gud. Det finska ordet "usko" säger tydligare vad det handlar om. Men tron är en Guds gåva.
Om Abraham sägs det att han väntade på staden med de fasta grundvalarna. Han väntade på Guds frälsningsverk Herren Jesus. I tro satte han sig i rörelse mot det som Gud lovat. Han förlitade sig på Guds löften.
I en övertygelse och visshet dog de utan att ha fått det som var utlovat. Abraham räknade med att Gud hade makt att uppväcka från döden. Den naturliga döden kunde inte stå i vägen för Guds löften. För löftena var inte bundna till det jordiska livet.
Jag tror att den sista generationen som lever i väntan på Kristi återkomst behöver få samma visshet och övertygelse som ordet vittnar att Abel, Henok, Noa, Abraham och Sara hade.
Guds löften står fasta, men ordet talar också om svåra tider. Ja mänskligt sett upplevs framtiden rentav som skrämmande. Människor utan tro skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Orden är Jesu egna och han vittnar om att himlens krafter skall skakas.
Men vi vet att slutet består av att Jesus kommer med stor makt och i härlighet. Därför får vi även ta dessa Jesu ord till oss. Han säger att vi skall räta på oss och lyfta upp våra huvuden. Det som sker måste se och vår förlossning närmar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar