Mörk men vacker

I Höga visan säger bruden: "jag är mörk men vacker". På den tiden var solbränd hy inget skönhetsideal i Israels land. Solen hade bränt henne i det dagliga arbetet. Bruden, den unga herdeflickan visste orsaken till att hon inte var vacker i andras ögon.

I dag litar man ofta på det som känns rätt i det egna hjärtat. Man säger ofta att jag kan inte gå mot mitt eget hjärta.

På apostlamötet i Jerusalem där temat var de hednakristna och deras frihet från judiska lagar säger Petrus i ett inlägg: Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron.

Petrus syftar på mötet med Herren Jesus. Genom Jesus och genom nåden att få ha satt tro till Guds frälsning i Jesus Kristus blir en människa vacker i Guds ögon. Visst är hon ännu mörk eller svart på grund av syndafallet men renad i Jesu blod är hon skön, vacker och himladuglig inför Gud.

Då är det som vi sjunger i sången "fri från synden är Kristi brud". Det är alltså skillnad på hur en människa ser vad som är vackert, rätt och riktigt och hur en människa vars hjärta Gud renat ser på vad som är vackert, rätt och riktigt.

Ett Guds barn vet att hon är mörk, färgad av synden, men att hon är vit och vacker i Guds ögon då hon är renad i Jesu blod.

Ett hjärta som styrs av den här världens furste och ett hjärta där Kristus kommit in och renat hjärtat kan aldrig slå i samma takt. De diskussioner som nu så gott som dagligen förs i media mellan människor med olika hjärtelag behövs inte i Guds församling.

I Guds församling råder Gud genom sitt ord. I Guds församling tolkar den Helige Ande Bibelns ord enligt Guds vilja. Guds ord predikas alltså inte fåfängt. Det förklarar synd som synd och visar på Guds nåd och försoning i Jesus Kristus.

Det som vi ser för våra ögon är alltså en kamp mellan mörker och ljus. Ljuset är Jesus Kristus. Honom får vi fästa blicken på. Då kan vi säga som bruden: Jag är mörk men vacker.