Finns det rum (i Kristus) ?

Utgående från två olika predikningar, en på nätet och en som jag hörde en del av i bilen i morse (från Sverige) väcktes några tankar. I den predikan som kom från från Stockholm hänvisades det till sångaren Asaf som hade kommit i missmod (psalm 73). Asaf hade varit nära att stapla. Han hade börjat avundas de övermodiga då han såg att det gick de ogudaktiga väl.

Han såg att de ogudaktiga inte plågades som andra människor. De kom inte i olycka som andra dödliga. Högmodet hade blivit som en halsprydnad för dem och deras hjärtans inbillningar hade ingen gräns. De talar stora ord (med sin mun stiger de upp i himlen) och deras tunga far fram på jorden. Därför vände sig folket till de ogudaktiga.

Avund till de ogudaktiga hade fört Asaf i tvivel och hans tro vacklade. Asafs hjärta hade blivit bittert men i Guds helgedom öppnades hans ögon. Det finns ingen glädje utan Gud, himmelens Gud. Och Asaf får ropa ut: Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, Herren, för att kunna tala om alla dina gärningar.

I den andra predikan förkunnades ett klockrent evangelium. I Kristus försonade Gud världen med sig själv. Frälsningen är alltså utanför oss, utanför människan. Frälsningen står alltså fast och är inte ens beroende av vår tro. Kristi Kyrka får vittna om Guds frälsning. Kristi Kyrka har sin lycka i att vara i Guds närhet.

Därav frågan: Finns det rum? Från Guds sida finns det rum, men har människan rum för Gud. I staden Babylon och hos de ogudaktiga på Asafs tid fanns det inte rum för Gud. Därför var lyckan och välgången endast en illusion.

Det finns ingen verklig glädje utan Gud. Det finns ingen verklig glädje i ett liv utanför Kristus. Det finns inte ens här på jorden fast det här är möjligt att leva utan Kristus en kort liten tid. Följden därav blir en evighet fjärran från Gud. Genom tron anar vi vad det kan vara, bibeln kallar det för förtappelse och helvete. Ännu värre blir det för den olycklige den dagen då han inser att han själv valde sin eviga tillvaro. Guds vilja var något annat.

Vi får inte tröttna att vittna om Guds goda vilja, fastän vi plågas av Babylons upprorsande.