Guds frälsningsbeslut

När aposteln Paulus skriver till de hednakristna kallar han sig för en Kristi Jesu fånge. Paulus visste att Gud i sin nåd gett honom ett uppdrag med tanke på hedningarna. Paulus hade fått möta Jesus och han hade blivit frälst. Han hade fått insikt i Kristi hemlighet och hans liv hade förvandlats. I nya testamentets morgon hade det blivit känt att även för hedningarna finns det frälsning. Hela världen har del av samma löfte som fullbordats i Kristus Jesus.

Paulus hade blivit satt att tjäna evangeliet. Gud hade gett honom en gåva att föra ut evangeliet, det glada budskapet om Kristus Jesus till hela världen. Paulus var en trogen Herrens tjänare och kraften till tjänsten fick han av Gud. Paulus såg också den tjänst som han hade som en nåd. Han fick föra ut den glada nyheten om Guds frälsningsbeslut som han själv fått del av till hela världen. Han som varit en lagens fånge hade blivit en Kristi Jesu fånge.

Guds frälsningsbeslut i Kristus Jesus hade funnits från tidens början, ja i evighet hade det varit Guds plan och vilja. I Kristus Jesus vår Herre och genom tron på honom kan människan frimodigt och tryggt komma till Gud.

Frimodigt och tryggt! Skulle frälsningen vara beroende av oss, av vår tro, av vår nit, av våra strävanden, av vår dagsform, av vår trofasthet skulle grunden för frälsningen vara vacklande. Men nu håller det, grunden finns i Gud själv, ja Gud själv är grunden.

Genom tron bor Kristus i hjärtat. Paulus talar om den inre människan, hon som är på väg hem till Gud. Paulus låg på knä inför Fadern och han bad om att hedningarna skulle bli rotade och grundade i kärleken. Vilken kärlek? Jo Kristus Jesus!

Att få nåden att lära känna Kristi kärlek är något mycket mera än all kunskap. Paulus skriver att den människan blir helt uppfylld av all Guds fullhet. Inför de löftena darrar den gamla människan som bär på syndens smitta. Så måste det vara, men den inre människan får glädjas.

Pauli kropp var fängslad men Gud ledde även det till välsignelse. Det var en del i det uppdrag som aposteln fått. Det var en del i det uppdrag Gud kallat Paulus till för din och min skull. Evangeliet bar inte bojor. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

I det kapitel och bibelord (Ef 3)som Gud gav mig den här dagen vittnar Paulus om församlingen. Där har du och jag genom tron delaktighet. Ur den församlingen kan du aldrig bli utstruken eller utesluten då du håller fast vid Kristus Jesus. Visst kan vi idag höra havets och vågornas dån, men vi behöver inte bli förskräckta. Gud har nämligen en plan och i den planen ingår att han låter havet brusa och att han tillåter att vågorna går höga och dånar då de slår mot klippan.

Men klippan Kristus som är Guds frälsningsbeslut håller. Vi får knäppa våra händer och böja knäna inför Fadern. Nu är det inte tid att ge upp frimodigheten som vi har i Kristus Jesus. Budskapet skall ut och det bär inte bojor. Därför får vi be: ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden!