Klagan och begär under färden

Israels barn bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Men framför, före skaran gick Herrens förbundsark för att utse viloplats åt dem. Alla tre dagar var det så.

Men plötsligt börjar folket högljutt klaga inför Herren över hur illa de hade det. När Herren hörde klagoropen upptändes Herrens vrede mot folket. Herrens eld började brinna i lägret och förtärde dem som var ytterst i lägret.

Då ropade folket till Mose och han bad till Herren och elden dog ut. Därefter upptändes ett begär i den blandade hopen som vandrade tillsammans med Israels barn. Som en följd av detta började Israels barn gråta igen.

Man hade blivit led på mannat från himlen. Man mindes köttet i Egypten, men vem skall nu ge oss kött att äta.

"Den blandade hop som följde dem greps av stort begär. Också Israels barn började att gråta igen och sade: "Vem skall ge oss kött att äta? Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."

Dessa märkliga händelser är nedskrivna som varning. Inledningen som berättade om Herrens ledning var så ljuvlig, men fortsättningen dyster lik dagens väder. Vad vill Gud säga med dessa ord?